Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILDVERK, n.; best. -et; pl. =; äv. VILDVERKE, n.; best. -et.
Ordformer
(vil- 1550. vild- (w-, -ll-) c. 1580–1621; se för övr. VERK, sbst.1, o. VERKE, sbst.2)
Etymologi
[efter mlt. wiltwerk, ssg av wilt (se VILT) o. werk (se VERK, sbst.1); formen vild- beror på anslutning till VILD, adj.1]
(†) villebråd; äv.: skinn l. pälsverk av villebråd (jfr VILDVAROR). At alle the varur, som här i rikit falla, som är kopar, allahonda jern, allehonde vilverck och allehonde skin och fethe varur. G1R 21: 49 (1550). Så hade .. (knektarna) upseende med Savlax bönder, att the icke .. skulle så ille förderffve then vildmarck med svedier .. så at ingen hade ther seden gagn aff udi ens mandz ålder hvarcken til vildve(r)ck eller sädes jord. HH 20: 109 (c. 1580). Thet fångna wildwärcket .. affhyda (dvs. flå). Forsius Fosz 447 (1621).

 

Spalt V 1063 band 37, 2017

Webbansvarig