Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILTBANA vil3t~ba2na l. VILDBANA vil3d~ba2na, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Stiernman Com. 4: 449 (1681) osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. vildban l. vildbane) LMil. 1: 48 (1680), Stiernman Com. 4: 449 (1681)); förr äv. VILDBAN, r. l. m. l. f.; best. -en, pl. -er (se ovan); l. VILDBANE, r. l. m.; best. -en, pl. -er (se ovan).
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. vildban (w-, -hn) 1659–1790. vildbana 1858 osv. villbana (w-) 1768–1822. viltbana (w-, -dt-) 1681 osv. wilbanan, sg. best. 1687. wildbahnen, sg. best. 1658. wildbane 1737–1740. wildbaner, pl. 1680. wildtbahner, pl. 1681)
Etymologi
[av t. wildbahn(e) (av mht. wiltban) l. av mlt. wiltban(e); ssg av VILT, sbst., o. BANA, sbst.1]
1) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om (inhägnad) mark l. skog o. d. avsedd l. reserverad för l. använd till jakt; särsk. om sådan mark osv. tillhörande kronan; jfr 2 o. JAKT-BANA 1. HTSkån. 1: 189 (1658). Wij äre alla lijka som en Hiort, och warda jagade på thenne Werldennes wildbahn af Sathan Jagemästaren. Prytz SÖrnestierna B 1 b (1659). Uti fridz-tider woro och sådane hederliga lundar på Slättbygderne, ett nöije och en prydnadt för hela omkring liggande landet, och hans Maj:tt hade då en liten wild-bane wid hwar stad af wärde uti Riket. Rosensten Skog. 29 (1737).
2) (numera mindre br.) viltbestånd l. viltstam; i sht i sg. best.; i vissa språkprov svårt att skilja från 1; jfr JAKT-BANA 2. (Brevet) bekåm iagh i dag och seer dheruthur .. hure som drånningen Christinas betienthe fara medh skogarna och wilbanan. HH XVIII. 2: 34 (1687). Willbanan, nämligen Högdjur och Harar, är wid .. straff fridlyst. Åhstrand Öl. 187 (1768). Så är också vildbanan ypperlig i de dystra högskogarna, på de vida inägorna och de sanka, kärrfyllda ängarna. Hemberg NJagtsk. 227 (1897). Den skada, lon åstadkom på vildtbanan, har ju varit minst lika betydande (som skadan på tamdjuren). Ekman NorrlJakt 121 (1910). SAOL (1973).

 

Spalt V 1136 band 37, 2017

Webbansvarig