Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEBITA, v.; anträffadt bl. i p. pf. -en.
Etymologi
[af BE- o. BITA; jfr t. bebeissen]
(†) bita i l. af. Then bebitna Spijsen, eller och been, som en gång affsidhes på talricken lagde ähro, at åter igen sökia, är en stor skam. Hambræus Er. B 11 a (1620).

 

Spalt B 536 band 3, 1901

Webbansvarig