Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISLÅPARE, m.
Etymologi
[liksom ä. d. bislopper af mnt. bislaper, af bi- (se BI-, prefix1 1) o. slaper till slapen, sofva, motsv. got. slepan, eng. sleep, besläktadt med SLAPP; jfr holl. bijslaper, t. beischläfer samt BISOFVARE]
(†) manlig person som lägrar en kvinna med hvilken han ej är gift, älskare. Concubinus bijslåpare. Var. rer. 11 (1538). Concubinus En Bijslåpare, Bolare. Lex. Linc. (1640). Växiö domk. akt. 1677, nr 105. Spegel Gl. 401 (1712). Lind (1749).

 

Spalt B 2773 band 4, 1911

Webbansvarig