| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRUSIG brɯ3sig2, adj.
1) (†) motsv. BRUS 1, BRUSA 1: brusande. Köld och Frost och Nordan-väder, / .. Skalligt Land och brusig Sjö. Dalin Vitt. 5: 244 (1752; okto berstämning). JGOxenstierna 5: 201 (c. 1817).
2) [jfr brusande röd (se BRUSA 4), sv. dial. (Söderm.) brusog, rödbrusig, äfvensom bruse, rödblommig, fet karl (Österg.). Ssgn RÖD-BRUSIG är uppvisad tidigare än det enkla ordet] (ss. enkelt ord numera knappast br.) i fråga om ansiktsfärg: med ”hög” färg, rödblommig, rödbrusig, rödmosig. Sjung vid pokalen / Floras lof med brusig hy. Bellman 3: 193 (1770, 1790). CFDahlgren 3: 95 (1819). — jfr RÖD-BRUSIG.
Spalt B 4360 band 5, 1924