Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRUSTENHET brus3ten~he2t, r. l. f.; best. -en.
(i litterärt språk) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara brusten l. disharmonisk l. ”söndersliten”, disharmoni; i fråga om person o. sak. Finland 290 (1893). (Strindbergs drama) Fadern, .. så stort i sin orimlighet, så öfverväldigande i sin brustenhet. Levertin Diktare 252 (1898).
Spalt B 4361 band 5, 1924