bryggesk | SAOB

Publicerad 1924

BRYGGESK, adj.; n. bryggest (VgFmT I. 8—9: 89 (1554)).

Ordformer

(bryggersk HFinlH 2: 305 (1550). bruggesk BtFinlH 4: 218 (1563))

Etymologi

[fsv. bryggisker]

(†) från staden Brygge i Belgien; i namn på åtskilliga tyger. Brunt och rödt bryggesk atlask. Fatab. 1907, s. 87 (efter handl. fr. c. 1550). 44 st. Bryggeskelakan. Forssell Hist. II. 1: 56 (cit. fr. 1562).

Spalt B 4381 band 5, 1924

Webbansvarig