Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EMANATION e1manatʃω4n l. em1-, äv. -aʃ-, äv. 0104, r. (f. Dalin (1850)); best. -en, äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
a) filos. o. teol. i fråga om alla varelsers o. tings uppkomst gm utflöde ur ett högsta väsende; stundom motsatt SKAPELSE. Then slemma meningen om alla creaturs emanation af Guds egit väsende. Rydelius Förn. 278 (1722, 1737). Människoandarne äro (enl. nyplatonikerna) .. emanationer från den högste Gud. Rydberg KultFörel. 3: 148 (1886).
b) fys. om ljusets utstrålning uppfattad ss. utströmning l. avsöndring av ett lysande fluidum. De Rogier Euler 1: 73 (1786). Dalin (1850).
c) kem. o. fys. om utstrålning från radioaktiva ämnen; vanl. konkret, om det utstrålade gasformiga ämnet. KemT 1903, s. 132. En viss viktsmängd thorium producerar .. pr sekund ständigt samma mängd emanation. Grenander Radioakt. 31 (1909). — jfr RADIUM-, THORIUM-EMANATION.
Spalt E 493 band 7, 1922