Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLINGANDE, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[sv. dial. flingande, flink, hurtig, förträfflig, utmärkt vacker]
(†) (utmärkt) duktig; (synnerligen) förträfflig; ss. adv. äv. rent förstärkande; jfr SPLITTER. (Termometern) var ock flingande braf giorder. Linné Bref I. 2: 52 (1745). Jag skall skänka Herr Rådmannen en flingande ny Drankpanna. Envallsson Kopparsl. 22 (1781). En flingande Bonde. VDAkt. 1793, nr 312. Det är ett flingande före. Nordforss (1805). Schulthess (1885).

 

Spalt F 806 band 8, 1925

Webbansvarig