Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄCK fläk4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. FLÄCKA fläk3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(fläck 1863 osv.; fläcka 17651814)
Etymologi
[till FLÄCKA, v.2]
skeppsb. sned avskärning, avsneddad kant (på planka). Dalman 19 (1765). Akterstäfvens öfra ända (får) en fläck eller sned afskärning från det ställe, der rorhufvudets främre sida träffar bordläggningen, till öfversta rorjernet. Witt Skeppsb. 278 (1863).
Ssg: FLÄCK-PLANKA. skeppsb. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Fläckplanka är en plankgång, som kommer näst öfver undra berghultet, .. samt blir i öfre kanten affläckad till lika tjocklek som bordläggningen. Lavén Sjövet. 10 (1853). Wrangel SvFlBok 436 (1898).

 

Spalt F 964 band 8, 1925

Webbansvarig