Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
-VÄXT3~2, äv. -VUXEN~20, p. adj. [p. pf. till förb. VÄXA FÖR] (i sht vard.) fram för vilket ngt vuxit upp (o. hindrar utsikten l. döljer detsamma). Där är så förväxt numer, att man inte kan se havet. Östergren (1924). —
(jfr II 3) -YNGA, v., anträffat bl. i ipf. pass. föryngdes o. p. pf. pl. föryngda. [liksom d. forynge efter t. verjüngen, bildat till jung (se UNG). Jfr FÖRYNGRA] (†) föryngra. Kolmodin QvSp. 2: 57 (1750). Valerius 2: 33 (1809).
Spalt F 3586 band 9, 1928