| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENOMTRÄNGA je3nom~träŋ2a, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. TRÄNGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Serenius Rr 3 a (1734), Lind (1749)), -NING.
1) tränga sig fram genom (ngt), tränga igenom (ngt); förr äv. abs. Linc. Iii 1 a (1640). (Morlackerna anföllo bräschen) å Nyo med sådan Tapperheet .. at man förmodade dhe hadhe skolat kunna genomträngia. OSPT 1687, nr 44, s. 5. Då man tittade ned i det djup, man hade att genomtränga, hisnade man. Askelöf Tal 7 (1835; i bild). Armstrongs 110-tons kanon utslungar en projektil om 816 kg. .. som genomtränger 120 cm. smidt jern. TSjöv. 1891, s. 350. Söka genomtränga fiendernas massa. IllMilRevy 1898, s. 32. — särsk.
a) (†) refl. Förnimme, huru såssom fienden sigh här emellan Dyneborgh och Creutsborg genom trängtt hafuer. OxBr. 5: 409 (1626). Dalin Arg. 2: 386 (1734, 1754).
b) oeg.: gå fram genom (ngt), sträcka sig genom (ngt). (Sueskanalen) genomtränger det 113 km. breda Sues-näset, som förenar Asien och Afrika. NF 15: 866 (1891). Den östra kusten (av Uppland) är genomträngd af flere vikar. Därs. 16: 1418 (1892).
c) om ljud; äv. oeg. om röst; i sht med anslutning till GENOM 2 b slutet; jfr 3 b. En skrattsalfva från kamraterna vid bordet genomträngde salen. Blanche Våln. 589 (1847). Nu, nu, o röst, / Igenomträng med åskans stämma rymderna! Runeberg 5: 207 (1863).
d) om ljus. Samma Trää .. giorde en skugga, hvilken Solstrålarne eij kunde igenom tränga. Ehrenadler Tel. 9 (1723). Heidenstam End. 34 (1889).
2) med blicken tränga tvärs igenom (ngt o. uppfatta vad det innehåller); med tankens skarpblick tränga in i o. komma till klar uppfattning av l. kunskap om (ngt); penetrera. Din syn är förkort at se den Oändliges ändamål: försvag, at genomtränga Himlarne. Kellgren 3: 138 (1776). Mer än en gång förvånade hon (dvs. drottning Kristina) de gamla statsmännen genom den lätthet, hvarmed hon genomträngde och afgjorde målen. Fryxell Ber. 9: 20 (1841). Ej strax ditt öga genomtränger allt, / En töckenslöja ofta täcker tingen. Oscar II 2: 185 (1855, 1887). Hans ljusa förstånd genomträngde de svåraste frågor. SvH 6: 168 (1904). (†) (”Proberkonsten”) igenomtränger och vthransakar Metallerne. Stiernhielm Arch. B 2 a (1644). — särsk.
a) (†) i fråga om förställning: genomskåda, komma underfund med (ngt l. ngts rätta art). Min blick har genomträngt hans trolösa förslager. Leopold 1: 15 (1790, 1814). SKN 1842, s. 66.
b) i p. pr. i adjektivisk (o. adverbiell) anv.: penetrerande, skarp, skarpsinnig; nästan bl. med sakligt huvudord. En genomträngande blick. Denne Gamle hade .. qvicka och genomträngande Ögon. Ehrenadler Tel. 58 (1723). Et stort genomträngande Förstånd. Dalin Vitt. I. 3: 180 (1750). Inga ögon betrakta så uppmärksamt, så innerligt, så genomträngande som barnets. Tegnér (WB) 6: 147 (1826). Hans skärpta sinnen .. gåfvo hans iakttagelse och tanke en genomträngande gissningsförmåga. Hallström Sparfv. 82 (1903).
3) tränga in i (ngt) o. sprida sig till l. påvärka dess alla delar; tränga in i o. blanda sig l. förena sig med l. (upp)fylla (ngt); impregnera, mätta; ofta mer l. mindre oeg.; förr äv. refl.; jfr GENOM 2 b slutet. På samma gång som de ponderabla kropparna genomtränga hvarandra till en Chemisk sammansättning, genomtränga sig äfven ömsesidigt de Electriciteter som åtföljde dem. VetAH 1812, s. 171. Kokningen (av det trä som skall användas till pappersmassa) .. afbrytes ej, förr än vattnet hunnit genomtränga träet, så att alla främmande ämnen blifvit skilda från fibrerna. TT 1871, s. 83. Marken är mer eller mindre genomträngd af salt. NF 12: 663 (1888). Nu var luften så genomträngd av ljus, att den glittrade. Lagerlöf Saga 151 (1908). — särsk.
a) bildl. (jfr b α, β, γ). Thet förderf, som genomträngt vår siäls och krops egenskaper. Bælter Christen 240 (1743, 1748). Den lära vi förkunne, måste först hafva genomträngt våra egna hjertan. Wallin Rel. 3: 231 (1827). (Wisén) var genomträngd af öfvertygelsen om ordbokens stora vikt både ur vetenskaplig och fosterländsk synpunkt. Söderwall i 3SAH 7: 44 (1892).
b) [i fråga om ljud möjl. delvis utgående från 1 c] i p. pr. i adjektivisk (o. adverbiell) anv.: som genomtränger (ngt), som tränger in i (ngt) och påvärkar dess alla delar, som värkar kraftigt l. häftigt, skarp; särsk. i fråga om sinnesförnimmelser, med huvudord betecknande ljud l. röst, smak, lukt, köld o. d. (Lat.) Vibrans sonus .. (sv.) Genom trängiande, hefftigh. Linc. Mmmm 5 a (1640). (Fikon) hafwa een genomträngiande och rensande Krafft, reena Bröstet och Niwrarne. Palmcron SundhSp. 62 (1642). Altså måste wädret .. vara häftigt, genomträngande kalt. Block MotalaStr. 24 (1708). Lukten .. är genomträngande och vedervärdig. Stiernstolpe Arndt 1: 172 (1807). Ett genomträngande skri. Rönnberg Bredbolstad 129 (1907). — särsk. bildl.
α) (†) om glädje, förtjusning, plåga o. d. Så hafva dessa högstönskeliga tiender .. intagit allas hiertan med en genomträngande glädie. Nordberg C12 2: 477 (1740). Genomträngande plågor. Johansson HomIl. 11: 268 (1846).
β) (†) om vänlighet, innerlighet o. d. Betiäna eder af eder vanliga genomträngande vänlighet, hvilken, som jag är försäkrad, ingen ting kan afslås eller nekas. Lagerström Gir. 84 (1731). Bremer Pres. 401 (1834).
γ) (†) om ord, satir o. d.: hård, skarp. Jag förifrades ej litet öfver dessa genomträngande ord. Dalin Arg. 2: 178 (1734, 1754). Den Engelska Satyren är genomträngande, den Franska är löjelig. Lanærus Försök 80 (1788).
(1 b) -TVILLING. miner. penetrationstvilling, ”tvilling” hos vilken två l. flera kristaller korsa varandra. ASjögren Min. 42 (1865). 2NF 21: 394 (1914).
1) (i sht i fackspr.) till 1 o. 3: som kan genomträngas, varigm ngt kan tränga sig fram; äv.: varigm man kan tränga sig fram. (Lat.) Penetrabilis .. (sv.) genomträngelig. Cellarius 143 (1699); möjl. till 2. (Himlakropparna) kringsprida deras ljus .. ända till de aflägsnaste och minst genomträngliga kroppar. Atterbom Siare 1: 66 (1841; efter Swedenborg). Man skiljer .. mellan för vattnet genomträngliga och ogenomträngliga bergarter. Nathorst JordH 333 (1890). Knappt genomträngliga skogssnår. Östergren (1924). jfr O-, SVÅR-GENOMTRÄNGLIG.
2) till 2: som man kan (fullt) penetrera. En hemlighetsfull kärna i religionen, som för förståndets forskningar aldrig är fullt genomtränglig. Geijer I. 1: 116 (1818).
3) (†) till 3: genomträngande. Det kalla Nordanwädrets igenomträngelige skadelige Krafft. Bromelius Lup. 10 (1687). En brinnande loge vpsteg (ur hålet) .. i högden, som förde med sig en igenomträngelig svafvelrök. Humbla Landcr. 449 (1740).
Avledn.: genomtränglighet, r. l. f. särsk. (i sht i fackspr.) till GENOMTRÄNGLIG 1. Möller (1790). Lungans genomtränglighet för ammoniak efter införande af sådan i blodet. 2NF 38: 1415 (1926).
Spalt G 300 band 10, 1928