Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GIMSA, v. -ade.
Ordformer
(gems- 1801. gims- 1773—1884)
Etymologi
[sv. dial. gimsa, gemsa, gamsa (jamsa), gummsa, tugga långsamt o. med svårighet, av ovisst urspr.; jfr GIMLA]
(†) tugga långsamt o. med svårighet, mumsa. Norrl. 10: 39 (i handl. fr. 1715). Kräftan .. uti tungan. Den märkes aldraförst genom det, at hästen gemsar. Bure Häst. 41 (1801). Weste (1807). Törneros Brev 2: 319 (1833; uppl. 1925). Larsen (1884).
Ssg: GIMS-JUTE, m., se GAMSJUTE.

 

Spalt G 411 band 10, 1928

Webbansvarig