Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄNKA häŋ3ka, v. -ade.
Etymologi
[avledn. av HANK, sbst.1, l. HÄNKA, sbst., l. möjl. lånat från t. henken, sidoform till hängen (se HÄNGA, v.)]
(numera föga br.) vävn. upphänga (harnesksnören i sina krokar). Dragsnörena utgöras .. af långa öglor, som nedtill äro försedda med metallkrokar, hvarpå harnesksnörenas öglor lätt kunna hänkas. Andersson Väfn. 96 (1880).

 

Spalt H 2040 band 12, 1932

Webbansvarig