Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARTO- ka1rto- l. kar1-, l. -tå- l. -tω-.
Ssg: kartograf-aspirant. om viss tjänsteman vid rikets allmänna kartvärk (resp. dettas tidigare motsvarighet). KrigVAH 1885, s. 274. SFS 1922, s. 278.
-röse. om vart särskilt av de stenrösen som vid kartläggning uppläggas för att markera inmätta punkter i terrängen. TurHb. 24: 92 (1920). —
-GRAFI1004. [jfr t. kartographie, eng. c(h)artography, fr. cartographie] konst(en) att upprätta l. rita kartor, kartframställning; lära(n) om jordytans avbildning i planet o. om praktisk framställning av kartor; vetenskap(en) om kartor. BetKartv. 1871, Reserv. s. 4. Schulthess (1885). Den berömde kartografen Andreas Bureus, ”svenska kartografiens fader”. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 12. SvGeogrÅb. 1930, s. 18. —
-GRAFISK1040. [jfr t. kartographisch, eng. c(h)artographic, fr. cartographique] adj. till -GRAF o. -GRAFI. Frey 1849, s. 108. Kartografiska sällskapet i Stockholm. SvD(A) 1933, nr 37, s. 3. —
-GRAM104, n. [jfr t. kartogramm] på geografisk karta gm olika färger l. gm olika markering med streck l. punkter gjord schematisk framställning av statistiska förhållanden inom olika områden o. d. NF 5: 1432 (1882). Kartogrammer öfver sjukdomar. KatalIndUtstSthm 1897, s. 340. Ymer 1929, s. 317. —
Spalt K 637 band 13, 1935