Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOROFORM klor1ofor4m l. klå1-, äv. klω1-, l. -åf-, äv. -ωf-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet chl-. kloroform 1861 osv.)
Etymologi
[liksom t. o. eng. chloroform av fr. chloroforme, bildat år 1834 av den franske kemisten J. B. Dumas till chlore (se KLOR) o. första stavelsen i formyle, benämning på myrsyrans radikal, av lat. formica, myra. Benämningen har avseende på att ämnet är en klorid av myrsyrans radikal]
kem. färglös vätska av egendomlig sötaktig lukt o. smak, deriverad ur metan gm utbyte av tre atomer väte mot klor; äv. (i sht farm. o. med.) om i medicinen i sht förr ss. bedövningsmedel vid operationer användt preparat som består av kloroform försatt med alkohol. Berlin Vextchem. 155 (1835). Af Chloroform förloras sansen. SöndN 1866, nr 23, s. 4. Nyström Kir. 1: 21 (1926). Starck Kemi 246 (1931).
Ssgr: KLOROFORM-DÖD, r. l. m. med. särsk. i uttr. sen kloroformdöd, död av kloroformnarkos på grund av kloroformens giftvärkan. Hygiea 1891, 2: 152. Santesson Läkem. 106 (1924). —
-LINIMENT. farm. —
-LUKT. Nyström Kir. 1: 55 (1926). —
-MASK; pl. -er. i sht med. mask som användes vid kloroformnarkos. Ramsay Barnaår 8: 31 (1907). —
-NARKOS. med. Hygiea 1891, 2: 152. LbKir. 1: 426 (1920). —
-RUS. med. om lätt kloroformnarkos. Tholander Ordl. (c. 1870). —
-ÅNGA, r. l. f. nästan bl. i pl. Pasch ÅrsbVetA 1848—49, s. 3. Inhalation af eterångor eller kloroformångor (för narkos). LbKir. 1: 425 (1920).
Avledn.: KLOROFORMERA, v., -ing. [jfr t. chloroformieren, fr. chloroformer] i sht med. o. veter. med avs. på person l. djur: söva l. bedöva med användande av kloroform ss. narkosmedel; med avs. på djur äv.: döda med kloroform. Tholander Ordl. (c. 1870). Undersökningsdjuret dödas bäst genom kloroformering. VerdS 116: 5 (1903). Gripenberg Johnson Lej. 16 (1929). —
KLOROFORMISERA, v., -ing. [jfr eng. chloroformize, fr. chloroformiser] (†) kloroformera. Hygiea 1858, s. 535. Tholander Ordl. (c. 1870).

 

Spalt K 1338 band 14, 1936

Webbansvarig