Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVINTAN, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
(†) lärjunge i ”kvinta” (se KVINTA, sbst. 3). Björkegren 469 (1784). Dalin (1855). 10 s. k. qvintaner eller apologistklassens lärjungar. Roos Skolg. 38 (1868; i fråga om förh. c. 1815).
Spalt K 3434 band 15, 1938