Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MED me4d, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (Bureus Suml. 45 (c. 1600) osv.) l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -er32 l. 40 (Skogekär Bärgbo Wen. 63 (c. 1635), FrÅdalFjäll 1928, s. 84), i Finl. äv. -or (Topelius Dagb. 4: 42 (1839), Bergroth FinlSv. 60 (1916)); l. MEDE me3de2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (jfr ovan); äv. (utom i Finl. numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) MEDA me3da2, r. l. m. l. f.; best. -an l. -en; pl. -ar l. -or l. -er (jfr ovan).
Ordformer
(me(e)d(h) c. 1635 osv. me(e)da 1651 (nom.), c. 1670 (oblik form)—1928. mede 1696 osv. med(h)ar, pl. c. 1600. meen, sg. best. 1661. mejan, sg. best. 1678. — i ssg: medie- 1750 (: medielösa, adj. pl.))
Etymologi
[jfr d. mede, nor. mei, isl. meiðr, äv.: träd; besläktat med lat. mēta, kägla, mål, lit. mḗtas, påle, iriska methos, gränsmärke]
1) kraftig trästång l. stock; i ssgn LASS-MED.
2) på släddon o. d.: vardera av de två jämförelsevis smala, framtill uppåtböjda trästycken l. metallskenor som bilda det underrede varpå släddonet osv. vid framförandet glider på marken. Stå l. åka på medarna l. (numera mindre br.) meden, förr äv. medor, åka släde stående baktill på slädens medar. Schroderus Dict. 33 (c. 1635). Flickorna ut att åka — jag .. står på medor till hängbron (osv.). Topelius Dagb. 4: 42 (1839). Slädans medar gnisslade öfver den isfrusna marken. Carlén Köpm. 1: 381 (1860). Kälkarnes medar och skenor skola vara olika, allt efter som de äro afsedda att begagnas för snö eller is. I förra fallet skola de vara breda och platta, i senare smala och höga. Balck Idr. 3: 96 (1888). Vid inmönstringen böra fordonen .. allt efter väderleksförhållandena i orten vara satta på medar .. eller hjul. SFS 1915, s. 1288. — jfr DRÖG-, KÄLK-, SLÄD-MED m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) bildl., i uttr. stå l. åka på ngns medar l. på medarna hos ngn o. d., anlita ngn annans hjälp, ”åka snålskjuts” hos ngn o. d. Icke har jag råd at för egen Myntkatt besöka Academien, utan måste jag dertill förbida tillbud at få stå på mederne hos någon annan. Leopold (SVS) II. 1: 21 (1775). Ett eget sjelfständigt parti, som icke behöfde ”åka på medarne” hos andra. SD(L) 1896, nr 60, s. 1.
b) (†) i sådana uttr. som ngt har ngt på meden, ngt står l. är på meden o. d., för att beteckna att ngt följer hack i häl på ngt, är oskiljaktigt från ngt o. d. Hvar Odygd åker framm, haar hon sitt Straff på meedan. SColumbus Vitt. 172 (c. 1670). (Vårt liv är) En glädie, som sin död städs uppå medan körer. Lohman Vitt. 411 (1726). Hvar äran åker fram, plär afund stå på medan. JGHallman Vitt. 227 (c. 1740). Nordell BrFinL 16 (1799).
c) om redskapsdel o. d. som mer l. mindre liknar en kälkmed med avs. på form o. funktion. Isbåtar äro medh medhar fodhradhe med Siälskin. Bureus Suml. 45 (c. 1600). En sådan Sluss (som i Kinda kanal) bygges .. på tvänne Medar, som vid nedläggningen väl undersmörjas med Talg och Olja. VetAH 1811, s. 87. För (martin-)ugnens stjälpning äro på den cylindriska delen anbragta tvänne medar, som löpa ugnen rundt och hvila på hvar sina tvenne i gjutjärnsstativ uppsatta rullar. JernkA 1894, s. 360. Tassplogar, där åsen understödes af en mede eller tass (tåssa). 2UB 4: 49 (1899). Jungstedt Flygv. 18 (1925; på flygplan). jfr STAPEL-, TASS-MED. särsk. om de delar som bilda underredet varpå en vagga l. gungstol o. d. löper. Runeberg 1: 366 (1841; på gungstol). Handen, som rörde vår vaggas med, / stöder oss än på vår vandringsled. Söderberg Rytm. 29 (1907). jfr: 1 Korg wagga med Eekemedar. BoupptSthm 16/2 1685. jfr GUNGSTOLS-, VAGG-MED.
Ssgr (till 2): A: MED-DON. med medar försett fordon l. transportredskap. FrSkog. 40 (1892). —
-GÅNG, sbst.1 (sbst.2 se med, prep. o. adv. ssgr); pl. -ar. (i fackspr.) om spårvidden mellan medarna på släddon o. d.; jfr gång I 9 c. PåSkid. 1928, s. 96. —
-HUVUD. (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -nos. Nordmann FinnMellSv. XXVIII (i handl. fr. c. 1836). Fatab. 1928, s. 174. —
-JÄRN. skoningsjärn till med. TIdr. 1883, s. 26. —
-NOS. om slutstycket framtill på med. Sparre Skärg. 92 (1917). —
-SPÅNG. (†) medjärn. Ihre DialLex. 5 (1766). —
-SPÅR. spår efter med(ar). Juslenius 307 (1745). Heidenstam Folkung. 2: 259 (1907).
B (†): MEDIE-LÖS. som saknar med(ar). Dalin Hist. 2: 480 (1750).
Avledn. (till 2): -MEDAD, p. adj. i ssgr, för att beteckna att ngt har så l. så beskaffad(e) med(ar) l. så l. så många medar; jfr bred-, en-, smal-, två-medad. Klint (1906).

 

Spalt M 528 band 17, 1943

Webbansvarig