| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDAN me3dan2, äv. (numera bl. vard.) MEN män4 l. men4 l. (numera bl. vard.) MENS män4s l. men4s, adv. o. konj.
I. adv.; äv. i förb. medan så.
1) (numera nästan bl. vard. o. bygdemålsfärgat) ss. tidsadverbial för att ange att handlingen i den sats som innehåller adverbet är samtidig med en annan förut omtalad handling: under tiden, därunder. OPetri MenFall K 7 b (1526). Mädan stod heele hopen af almogen vppå knää. Svart G1 172 (1561). Mädan gräset groor, medhan dör märren. SvOrds. B 5 a (1604). Rid bort och försök din lycka! Medan så vill jag valla dina oxar. SvFolks. 398 (1849). Medan skötte han elden, makade upp bränderna (osv.). Nordin Vägskäl 101 (1907). särsk. i uttr. allt medan, se ALLT, adv. 3 d α α’.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) därför, av den anledningen l. orsaken, på grund därav, fördenskull; således, alltså. Hjerpen fick .. (enl. en folksaga) lof att släppa till af sitt kött till hvar enda fogel, och medan så blef han inte större än han nu är. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XIX (1868). Lo-Johansson Hist. 165 (1928).
II. konj.
1) ss. temporal konj. för att ange att två handlingar l. tillstånd o. d. äro samtidiga; förr stundom i förb. med ett efterföljande (pleonastiskt) som. Allt medan, se ALLT 3 d α β’.
a) med särskild tanke på att den överordnade satsens handling osv. inträffar under det tidsavsnitt varunder den underordnade satsens mera långvariga handling osv. pågår: under tiden som, under det att; äv.: då, när. Medan tid l. tider är, se TID. Har det hänt något, medan jag var borta? Han kom hem, medan fadern ännu levde. Medan vi tala om (den) saken, vill jag nämna att osv. G1R 1: 203 (1524). Medhan som breffvedh förfärdigades, annkom en trummetare. OxBr. 10: 108 (1628). En ärlig Man .. fick se .. (hästen), medan han stod och flåsade. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Och ett ord till mens jag är i farten. SvD(A) 1928, nr 298, s. 11. — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Smida, medan järnet är varmt o. d., se JÄRN 5 g γ. Medan gräset gror, dör kon o. d., se DÖ 1 a. Weck icke hunden medan han soffuer. SvOrds. C 7 a (1604). Hösta mädhan Rogen är mogen. Grubb 371 (1665).
b) med särskild tanke på att den överordnade satsens handling osv. pågår oavbrutet l. upprepas under hela det tidsavsnitt som den underordnade satsens handling osv. tillhör, utan att begynnelse- l. slutpunkten för någondera handlingen osv. särskilt betonas: (allt) under det att, samtidigt med att. Han fick stå nere vid dörren, medan hon läste brevet. Stig in (och sitt), medan ni väntar. Sacramenten äre skickat oss till godho mädhan wij äre her leffuandes påå jorden. OPetri PEliæ d 1 a (1527). Söker Herren mädan man kan finna honom, åkaller honom medan han är när. Muræus Arndt 2: 286 (1648). Myran sade (till gräshoppan): ”hvad gjorde du i somras, me’ns jag drog?” Gräshoppan svarade: ”jo, jag spelade för bonden, me’ns han slog”. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXIV (1868). Ja, gå på ni barn, roa er mens ni är unga! sen har man minsann ingen fröjd. Bergman Chef. 129 (1924). — särsk. i ordspr. Snart löper tijdhen mädan måltidh görs. SvOrds. C 2 a (1604). Enn huilas oxen medan annan drager. Därs. A 5 a. Mycket Watn rinner mädan Mölnaren sofwer. Grubb 538 (1665). Rychtet wäxer mädhan dhet löper. Dens. 695. Liten gör mycket me’ns den store vänder sig. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) med särskild tanke på att den överordnade satsens handling osv. pågår oavbrutet l. upprepas ständigt, resp. (i negerad sats) inställes l. uteblir, ända till den tidpunkt då den underordnade satsens handling osv. upphör: under hela tiden som, så länge som. (Israels barn) fruchtadhe Mose mädhan han leffde. Jos. 4: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: så länge denne levde). Ah Swenske, meden edert blodh är warm, / Förgäter ey thenne iemmerlige harm. Svart Gensw. G 5 b (1558). Trooheet then Jag en gång swor / Skall män Lijf i Bröste boor / Ey från mig förswinna. Lucidor (SVS) 23 (c. 1670). Det var .. roligt mens det pågick. Bergman Kerrm. 215 (1927). — särsk. i ordspr. Giff ey hunden medan han wrijdar rompon. Och ey heller barnet så oftha thet bedes. SvOrds. A 7 a (1604). Man lährer mädhan man lefwer. Grubb 406 (1665). Många wänner mädan Wijnet räcker. Dens. 540. Mädan min Tunna rann, kände migh både Qwinna och Man. Dens. 560.
2) för att beteckna motsats: då (se DÅ, adv. o. konj. II 2), under det att; förr stundom i förbindelse med ett efterföljande (pleonastiskt) som l. att; i efterställd bisats numera stundom förstärkt med ett följande dock, däremot o. d. Några leva i överflöd, medan (däremot) andra icke ha bröd för dagen, l. medan några leva i överflöd, ha andra (däremot) icke osv. Stiernhielm Arch. L 1 b (1644). Medan han om dagarna bevistade föreläsningarna, gick han om nätterna till värdshuset. Fryxell Ber. 3: 341 (1828). Medan en månadsdag alltid faller på samma dag i året, .. är veckodagsräkningen fritt löpande. Nilsson FestdVard. 207 (1925). — särsk. (†) närmande sig koncessiv bet.: trots att, ehuru, oaktat, fastän. Hwij wil tu tå grufwa tigh, / o min Siäl så jämmerligh, / Medan tu en sådan Wän / Hafwer vthi Himmelen. Ps. 1673, s. 248.
3) [med avs. på övergången från temporal till kausal bet. jfr EMEDAN II 4 o. där anförda paralleller] (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat i vissa trakter) ss. kausal konj.: av den orsak att, därför att, då (se DÅ, adv. o. konj. II 3), emedan (se d. o. II 4), enär, alldenstund, eftersom; ofta i förb. med ett efterföljande (pleonastiskt) (så)som l. att. OPetri Tb. 55 (1525; uppl. 1929). Och bleff Niels Larsonn .. (huset) tilkent, mäden att han hade störste nestsrett[e]n therudinnen. 2SthmTb. 4: 66 (1570). (Konungen) hatar oss, medan vi äro öma om vår Frihet. Mörk Ad. 1: 266 (1743). Än så länge blir det nog svårt att komma till någon uppgörelse med Petterssons-herrskapet där, si, medan som ingen förmyndare är tillsatt. Högberg Frib. 382 (1910). — särsk.
a) (†) i bisats som ger en motivering för en fråga o. d.: eftersom. Hvadh haffve vij gjortt, mädan I klaga på oss. RP 7: 441 (1639). Landsm. VII. 6: 50 (1890).
b) (†) i uttr. helst l. (be)synnerligen l. särdeles medan osv., i synnerhet då, i (all) synnerhet som, så mycket hellre som; stundom med förbleknad bet.: av den orsak att, därför att, emedan. OPetri MenFall C 7 b (1526). (Att) här någon påminnelse göra, synes wilia bliffua förlongt och otienligit, Seerdeles medan .. wåra Kyrkios förmän .. thet medh större fruct göra kunne. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 2 a (1587). Frese VerldslD 161 (1726).
c) (†) närmande sig l. övergående i konditional betydelse: då .. nu, eftersom .. nu; om. Mädhan ibland idher är nijt och kijff och twedreckt, ären j icke thå kötzlighe? 1Kor. 3: 3 (NT 1526; Bib. 1917: Ty om avund och kiv finnes bland eder). Hwij döper tu thå, mädhan tu äst icke Christus? Joh. 1: 25 (NT 1526; Bib. 1917: om du icke är Messias). Mädhan the haffua loffuat fatigdom, hwij wilia the thå icke lijdha honom? OPetri Clost. D 1 b (1528).
III. [jfr motsv. anv. av d. (i)medens, (i)mens] (†) prep.: under loppet av, i (se I, prep. o. adv.2 I 7), under. Szå bleffue the alle tre införda i Stocholm medhen fastelagen. Svart G1 112 (1561). Jag (har) ingen tid öfrig .., ej heller wet hwad anstalt til Transport-Skeppen gjord är, .. än mindre om .. Regementernas förplägande under wägen, och medan warande Embarquering. Loenbom Stenbock 3: 34 (i handl. fr. 1712). — jfr DESS-MEDAN.
Spalt M 574 band 17, 1943