Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOCKA nok3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i vissa trakter) till NOCK, sbst. 5: göra en inskärning l. fals i (en bjälke o. d.); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: försedd med fals. VRP 1686, s. 277. PH 1: 178 (1720). Nockade timmerstockar. TurÅ 1910, s. 368. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: fals, inskärning, ”nock” (se NOCK, sbst. 5). (Eftersom) alla nockningarna i de uppresta väggstockarne (i kapellet) vore förruttnade. KyrkohÅ 1933, s. 130 (1774).
2) (numera i sht hemslöjd.) till NOCK, sbst. 6: förse (vävt l. stickat plagg) med inknuten nock; förr äv.: rugga upp ytan på (ett tyg l. plagg); i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Sylwan Ryor 33 (i handl. fr. 1701). 1 .. Röÿa nockad å begge sidor. BoupptRasbo 1744. Kvinnfolken (i Tyrolen) bruka stora, nockade yllemössor. MoB 5: 10 (1783). Nocka mössor, tröjor, strumpor, vantar. Murberg FörslSAOB (1793). Det är här (i Bälinge socken) .. de praktfulla ”ryorna” ännu någon gång ”nockas”. TurÅ 1915, s. 77. Rig 1932, s. 46. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: nock (se NOCK, sbst. 6). Nockningen är borrtnött. Murberg FörslSAOB (1793).
NOCKA IN10 4. till 1: (i vissa trakter) driva in (ändan av en stock o. d.) i en fals. Linné Sk. 300 (1751).
Spalt N 604 band 18, 1947