Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCKASIONALISM ok1aʃω1nalis4m l. -ʃå1n- l. -ʃon1-, äv. 01004, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(äv. skrivet occ-)
Etymologi
[jfr t. okkasionalismus, eng. occasionalism, fr. occasionnalisme; ytterst till lat. occasio (se OCKASION)]
filos. åskådning enligt vilken alla empiriska orsakssammanhang äro tillfälliga (”occasiones”) o. Gud är den enda värkliga, ”värkande” orsaken; med tillämpning speciellt på förhållandet mellan kropp o. själ. Boström 1: 105 (c. 1830). NoK 39: 150 (1925).

 

Spalt O 180 band 18, 1949

Webbansvarig