Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PALT pal4t, sbst.1, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 a, b m.||(ig.), i bet. 2 c m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. (i bet. 2 b, numera mindre br.) PALTER pal4ter, m.
1) (numera i sht ngt bygdemålsfärgat l. om ä. förh.) större klimp l. rundad bit beredd av en deg av bl. a. mjöl o. blod o. kokad i vatten; i vissa delar av Norrl. äv. om dylik klimp av huvudsakligen kornmjöl (o. potatis) o. vatten (o. ofta fylld med fläsktärningar); stundom äv. med annan sammansättning; ofta koll. l. ss. ämnesnamn. Laga, äta palt. Palmchron SundhSp. 87 (1642). At Lefveren .. var svart som en kokad palt. HdlCollMed. 7/9 1748. Lenngren (SVS) 1: 17 (1775). FoF 1942, s. 51. Martinson VägKlockrike 293 (1948). — jfr LEVER-PALT. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. d. Aldrig är man så mätt, att man inte får ned en palt (fr. Västerb.). ”Du är mitt lif” — sa’ Swedberg åt palten. Holmström Sa’ han 21 (1876). Skilja på palt och pannkaka. Björkman (1889). I brist på bröd äter en palt (l. får palten bada). Landsm. XI. 2: 5 (1896). Stå som pinn i palt. Hembygden(Hfors) 1912, s. 46. särsk. i sådana uttr. som lysa som en palt i en hornlykta, för att beteckna att ngt lyser dåligt l. att ngn l. ngt är föga framstående o. d. Björlin Elsa 50 (1879). En af de klarast lysande paltarne i den svensk-amerikanska pressens hornlykta. Wærnér Hundår 7 (1900). Dahllöf Göteb. 50 (1924).
b) (vard.) i jämförelser, för att beteckna ngt ss. runt o. tjockt. Han var frisk och frodig som en palt. Topelius Läsn. 7: 9 (1891). Månsson Rättf. 1: 197 (1916).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv., om blodpudding. Warg 449 (1755). Tamm GransknSvOrd 18 (1901). Östergren (1934). jfr DOS-PALT. Anm. Vissa äldre ordböcker anföra en bet.: blodkorv l. dyl. Palt kallas i W(äster)Götland then korf som görs af blod och miöl. Spegel (1712). Lind (1749).
d) (numera bl. i Finl.) i det bildl. uttr. purra, äv. plugga (förr äv. lura l. narra) palt i ngn o. d., ”slå dalkarlar” i ngn, lura i ngn ngt, narra ngn. Warnmark Epigr. K 3 a (1688: lura). Narra palt i almogen. 2Saml. 13: 76 (c. 1690). CIHallman 167 (1776: purra). Dä ä för go ej lätt att porra palt i Finne. Dens. 384 (1779). Laurén Minn. 119 (1877: plugga). Hornborg Lœw. 209 (1928).
2) (vard.) i oeg. anv., om människa l. djur.
a) mer l. mindre nedsättande, om (klumpig o. lunsig, äv. enfaldig) vuxen (mans)person; äv.: kräk, stackare o. d., ”sälle”; särsk. (bygdemålsfärgat) ss. öknamn på vissa orters inbyggare. OxBr. 5: 301 (1624). Callerholm Stowe 89 (1852). Den trinda och stackiga palten bakom pulpeten. Högberg Frib. 380 (1910). Invånarne i .. Västmanland (kallas) paltar. Geete Språkl. 94 (1924). särsk. [jfr den bildl. anv. av KORV (se d. o. 3)] (om ä. förh.) vaktkarl vid separationsvakten i Sthm (1761—1850), vilken hade till uppgift att bl. a. föra lösdriverskor o. d. till spinnhuset; separationskarl. Bellman (BellmS) 1: 214 (c. 1771, 1790). En gång, Ulla, .. / Palten dit (dvs. till tukthuset) dig leder. Därs. 159 (c. 1772, 1790). Lundin o. Strindberg GSthm 171 (1880). Geete Språkl. 62 (1924). jfr SAFFRANS-PALT.
b) om (knubbigt) barn; i sht: (rultig) parvel l. pys; tjock (o. grov) pojke; utom i Finl. numera i sht ss. smekord. Ni äro ju aldeles genomblötta edra stackars paltar. Björn Pap. 28 (1794). Motståndaren var en fet, storväxt palt. Runeberg ESkr. 1: 137 (1836). Yngsta flickan, en liten trubbnosig, rödbrusig palt. Topelius Fält. 5: 22 (1867). En ungmor .. lyckas förmå en liten palt att stulta fram några steg. Fatab. 1941, s. 27. särsk. (i Finl., förr) nedsättande benämning på elev vid elementarskolan i Borgå. Nordmann BorgåBarn 85 (1906). jfr Bergman SkolpSlang 109 (1934).
c) (mera tillf.) om (i sht ungt) djur; särsk. elliptiskt för: harpalt. TurForskn. 3: 286 (1918; om sälunge). Sparre Tattarbl. 140 (1923; om hare). jfr HAR-PALT.
(2 a) -FALLEN, p. adj. (enst., †) oföretagsam l. lunsig l. handfallen. Berzelius Brev 11: 199 (1838). —
-FETT. (†) sannol. om fett som förtärdes till paltbröd. När hacke-mat kokas, skummas fettet af, som sedan saltas och förvaras til palt-fett. Warg 447 (1755); jfr: (Man) låter .. (paltbrödet) så länge .. koka, til des det blifver miukt, då det upptages och smältes fett uppå. Därs. 448. —
-JORD. (†) TLandtm. 1885, s. 243. Paltjord, en till färgen svart jordart, som består af torfjord intimt blandad med sandpartiklar. LAHT 1894, s. 95. —
-KAKA. (numera i sht bygdemålsfärgat) jfr paltbröds-kaka. Warg 163 (1755). Martinson OsynlÄlsk. 163 (1943). —
-POTATES l. -POTÄTER, sbst. pl. (†) ett slags stor, rund, ngt platt potatis. QLm. 1: 15 (1833). Dalin (1855). jfr Fries Ordb. (c. 1870). —
-TOBAK. [med tanke på likheten med blodpalt i färg o. konsistens] (icke i fackspr., numera föga br.) mörk rökstång; äv. allmännare: tuggtobak. ½ kagge Palttobak. BoupptVäxjö 1838. Ett fjerdedels skålpund så kallad palttobak. Hygiea 1863, s. 363. En rulle palttobak. Engström 12Bok 7 (1919). En halv aln palttobak med tre knutar på. Dens. Blandn. 44 (1925). —
B (†): PALTE-BRÖD, se A.
1) (†) till 1; om jord: som har den konsistens o. det utseende som utmärker paltjord. TLandtm. 1885, s. 243.
3) [jfr palta, v.1] (i Finl., föga br.) till 1, 2; bildl., i uttr. paltigt klädd, tjockt o. otympligt klädd, ”påpaltad”. Lindholm Sibbo 1: 68 (1890).
Spalt P 100 band 19, 1952