Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PALTA pal3ta2, r. l. f.; best. -an (Hasselblad BergslVärml. 144 (1929)); pl. -or (LPetri 1Post. F 3 a (1555) osv.) ((†) -er, äv. möjligt att hänföra till sg. palt, UrkFinlÖ I. 1: 69 (1597), Hof DialVg. 221 (1772)); äv. (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) PALT, sbst.3, r. l. m.; pl. -ar (PErici Musæus 1: 15 b (1582), Carlén Ensl. 1: 96 (1846)) l. -er (se ovan).
1) i pl.: (avrivna l. avslitna) stycken l. bitar av (nött o. smutsigt) tyg, trasor, ”slarvor”; äv. (o. numera i sht) om mycket trasiga (o. smutsiga) kläder; starkt vard. äv. allmännare: kläder; äv. (i ä. tid bl. tillf. l. ss. uppslagsord i ordböcker, numera ej sällan) i sg., i sht: gammalt nött o. trasigt (o. smutsigt) klädesplagg. LPetri 1Post. F 3 a (1555). Sängkläder funnos inga .. Alenast några g(am)l(a) paltar, som barnen och Folket lågo dageligen opå. BoupptSthm 22/9 1674, s. 1102. I usla paltor de (dvs. lantvärnssoldaterna) hacka af köld. Snoilsky 4: 82 (1887). Släng på dig paltorna med samma. Engström Kryss 43 (1912). Fram med mammas röda nattrock — den paltan behöver vädras! Hasselblad BergslVärml. 144 (1929). — jfr BOND-, KLÄD-PALTOR.
2) (†) i oeg. anv., om person klädd i lumpor. Ehrensvärd Brev 1: 228 (1793: Paltar, pl.). Det kostar Cheferne pängar, när intet kronan gjer, och intet karlen bör vara Palt. Därs. 231.
B: PALTE-KVINNA. [jfr sv. dial. paltakrämare, lumpsamlare] (†) kvinna som sålde gamla kläder, lumpsamlerska. KultHM 3: 81 (i handl. fr. 1706). Därs. 84 (i handl. fr. 1707).
Spalt P 103 band 19, 1952