Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PALTA pal3ta2, v.1 -ade.
1) i förb. med betonat adv. (se särsk. förb.).
2) (tillf.) refl.: klä sig (paltigt), bylta på sig. Är dom såna tiggare, att dom behöver palta sig med våra plagg? Ossiannilsson Hav. 227 (1910).
PALTA PÅ10 4. (vard.) klä på (ngn tjockt så att han blir otymplig), bylta på; äv.: klä (ngn) i paltor; ofta refl. Nordforss (1805). Usch, att jag alltid skall paltas på. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 39 (1920).
Spalt P 104 band 19, 1952