Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALTA pal3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. palta, traska långsamt o. ovigt, stulta, småspringa; jfr sv. dial. palla, gå sakta m. m., ävensom PALLRA, v.2; möjl. delvis till PALT, sbst.1, o. PALTIG, adj.1]
(vard., i sht i vissa trakter) traska (långsamt l. ovigt), pallra, stulta. Weste (1807). (lo-)djuret flere månader paltat i lösa snön. TJäg. 1834, s. 780. Damerna klaga öfver den smutsiga vägen de äro nödsakade palta uti. VexiöBl. 1839, nr 48, s. 1. Somliga (äro) lytta, / Flerparten halta / Stulta och palta. CFDahlgren 2: 189 (1842). Dalin (1855; eg. om tiggare; jfr slutet). (Svante) gick och paltade för sig själf. Geijerstam MPojk. 75 (1896). Östergren (1934). — särsk. (†) i uttr. palta gatan, gå o. tigga. Livijn 2: 357 (1840). Tholander Ordl. (c. 1875).
Särsk. förb. (vard., i sht i vissa trakter): PALTA AV10 4, äv. UTAV04, äv. PALTA SIG AV10 0 4. pallra sig av. Knorring Torp. 2: 37 (1843). (Vi) paltade oss .. af till våra hästar. Wingård Minn. 12: 27 (1850). Lundell (1893).
PALTA I VÄG10 0 4. Öman Ungd. 27 (1889).
PALTA OMKRING10 04. Lindfors (1824). Små människor, som paltar omkring på skogsstigarna. Alving FamS 222 (1919).
PALTA PÅ10 4. traska på. Lundell (1893).
PALTA UNDAN10 32 l. PALTA SIG UNDAN10 0 32. Wingård Minn. 11: 118 (1849). Östergren (1934).
PALTA UT10 4. RopRöst 1853. s. 174.

 

Spalt P 104 band 19, 1952

Webbansvarig