Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARABOL par1abå4l, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er; förr äv. PARABOLA, f.; best. -an.
Ordformer
(-bol 1555 (: Parabolen, sg. best.), 1735 osv. -bola 1528—1735)
Etymologi
[jfr fr. parabole, lat. parabola; av gr. παραβολή, av παραβάλλειν, kasta bredvid m. m., av παρα– (se PARA-) o. βάλλειν, kasta (jfr BALLISTIK). — Jfr PALAVER, PARABEL, PARABOLISK, PARABOLOID, PAROLL]
1) (numera föga br.) stil. = PARABEL 1. OPetri 1Post. 113 b (1528). Therföre läter (Kristus) oss medh all flijtt giffua acht på thenna Parabolen (om de visa o. fåvitska jungfrurna). LPetri 4Post. 34 b (1555). SvLittFT 1837, sp. 485. Björkman (1889).
2) (†) geom., mat. = PARABEL 2. Polhem Brev 84 (1712). Törngren Artill. 3: 154 (1795).
3) (ngt vard.) tekn. elliptiskt för: parabolspegel. AutB 1: 677 (1947). —
Ssg: (jfr 3) PARABOL-SPEGEL. [jfr t. parabolspiegel] (i fackspr.) parabolisk spegel. UB 7: 501 (1875). LAHT 1928, s. 518.

 

Spalt P 221 band 19, 1952

Webbansvarig