Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PELUSK pelus4k, r.; best. -en; pl. -er; l. PELUSKER pelus4ker, r.; best. -n; pl. =. Anm. Ordet har tidigast anträffats i den tyska pluralformen peluschken. UtsädT 1896, s. 238.
benämning på en (från Tyskland införd) form av gråärt (Pisum arvense Lin.), utmärkt av högvuxenhet o. sen mognad o. ofta odlad ss. foderväxt (grönfoder); äv. om fröna; företrädesvis i pl., i sg. ngn gg äv. koll.; jfr SAND-ÄRT(ER). MosskT 1897, nr 2 1/2, s. 4. Hellström NorrlJordbr. 400 (1917; i sg., koll.). VaruhbTulltaxa 1: 49 (1931; om fröna).
-BLANDNING. blandning av havre o. pelusker (odlad för användning ss. grönfoder). LAHT 1917, s. 572. —
Spalt P 574 band 19, 1952