Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PENCHANT paŋʃaŋ4 l. med mer l. mindre fr. uttal, r. l. m.; best. (tillf.) -en.
(numera bl. mera tillf.) böjelse; förkärlek. Biurman Brefst. 160 (1729). Siwertz Förtr. 106 (1945). —
Spalt P 578 band 19, 1952