Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLE l. POL, sbst.4, m.; pl. poler.
(†) man av polsk nationalitet, polack; i pl. äv. utan avs. på kön; särsk. i uttr. de poler, polackerna, polska folket. G1R 27: 166 (1557). Han war en Pole. Petreius Beskr. 2: 227 (1614). (Man har sig) på Stilleståndet och de Pålers lyffte förlåtedt. RARP 2: 115 (1634). Afzelius Sag. 7: 145 (1853).
Spalt P 1377 band 20, 1953