Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RISS ris4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sannol. av t. riss, ristning, ristad linje, vbalsbst. till reissen, riva, rista (se RITA, v.2); delvis möjl. dock assimilerad form av RITS, sbst.2]
(numera bl. mera tillf.) ristning; ristad l. ritsad linje; (grov) repa; jfr RITS, sbst.2 En sandig kvarts med riss och små drushål. Dædalus 1952, s. 110 (c. 1746). (Cementplombernas) yta (har) behandlats med grova riss för att likna lindbarken. SvNaturskyddSmåskr. 3: 26 (1929).

 

Spalt R 2159 band 22, 1958

Webbansvarig