| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROTFÄSTE rω3t~fäs2te, n.; best. -et; pl. -en.
1) om fäste i eg. (abstr. l. konkret) bet.
a) abstr.: förhållandet att en växt med rötterna vuxit fast l. hålles fast vid sitt substrat (i jorden), fäste medelst rötterna. Få rotfäste. Ha dåligt, svagt rotfäste. 2RARP 15: 562 (1747). Uppkomsten af liggsäd .. (kan) bero .. på att rotfästet i jorden är för svagt. SDS 1899, nr 259, s. 3. På denna (avsats) ha några granar kunnat få rotfäste. SvGeogrÅb. 1946, s. 12.
b) konkret.
α) fäste (se d. o. 5) för en växts rötter; ställe där en växt slagit rot. Fischerström 4: 472 (c. 1795). En våldsam orkan, som .. bortförde från sina rotfästen de största träd. VexiöBl. 1823, nr 36, s. 1. MosskT 1889, s. 272.
β) (†) om de yttersta, fina rottrådarna (sidorötterna) på en växt. Möller PrincBot. 41 (1755). Marklin Illiger 350 (1818).
γ) om den del av en växt, som utgör fäste (se d. o. 5 a α) för rötterna l. där rötterna ha sitt fäste. VetAH 1794, s. 88. Skär av rotfästet (på purjolöken). StKokb. 173 (1940).
δ) fäste för roten (se ROT, sbst.1 4) till ett föremål (särsk. en kroppsdel); ställe där en sådan rot har sitt fäste. Bröstfenorna (hos sjökocken) .. hafva ett långt rotfäste. SkandFisk. 97 (1838). Nilsson Fauna 1: 30 (1847; på hår).
ε) (tillf.) om fästyta på skaldjur (varmed skaldjuret är fäst vid sitt underlag). Rotfästen eller bottenskalen till små Balaner. Hisinger Ant. 6: 74 (1837).
2) (i vitter stil) bildl.
a) i mer l. mindre klart abstr. anv.
α) förhållandet att en person med fasta band är knuten till en plats l. miljö l. har fast förankring l. hör l. känner sig hemma ngnstädes l. är fast knuten till l. bunden av vissa traditioner l. levnadsvanor l. uppfattningar l. har fasta hållpunkter i tillvaron o. d.; motsatt: rotlöshet. Han var en något lättsinnig, . ung dragonlöjtnant, som, utan rotfäste i en egen familjekrets, gerna tog lifvet lätt. Topelius Vint. II. 1: 337 (1856, 1881). Rotfäste i egen hembygd måste fogdarne naturligtvis komma att sakna .. (ty de) förflyttas från den ena orten till den andra. Forssell Hist. 1: 37 (1869). En känsla av hem och rotfäste. Husmodern 1929, nr 27, s. 22.
β) förhållandet att en företeelse slagit rot l. vunnit insteg l. fått fast förankring l. är fast rotad l. inrotad ngnstädes l. hos ngn. Få l. vinna, äv. fatta (förr äv. komma till l. taga) rotfäste. Ha l. äga ett starkt l. kraftigt rotfäste. Sakna rotfäste. Thet gamble afguderij, som genom så långh tijdh och all mans medhåld till een så stor krafft och rootafäste kommit var. LPetri Kr. 54 (1559). Adlerbeth Ant. 2: 37 (c. 1815: togo .. ett säkert rotfäste). Melin Pred. 1: 20 (1844: fatta rotfäste). Gustav Vasa hade en hård strid att kämpa, innan reformationen fick rotfäste i vårt land. Västerb. 1929, s. 66. — särsk.
α’) (†) i fråga om sjukdom. Då man .. ej kunde tillämpa en sträng isolerings-method, fick sjukdomen rotfäste. Hygiea 1843, s. 317.
β’) (†) i fråga om praktisk värksamhet, industri, handel o. d.: blomstrande tillstånd; stark l. tryggad ställning, konsolidering o. d. PH 5: 3289 (1752). Innan Handeln och Manufacturen .. fick Rotfäste (i Holland och England). DA 1771, nr 7, s. 1.
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. ha sitt rotfäste i ngt, om sak: ha sin grund l. sitt ursprung l. sin rot i ngt, bottna i l. bygga på ngt. I .. (en förgudning av den råa kraften) har .. Napoleons-dyrkan sitt rotfäste. SvLittFT 1837, sp. 568. De flesta af .. (Ranebergs) tidigare dikter hafva sitt rotfäste i fosterländsk grund. NF 4: 1333 (1881).
b) (numera bl. tillf.) mer l. mindre klart konkret, om ngt som ger ngt l. ngn dess resp. hans rotfäste (i bet. 2 a) l. utgör den fasta grund på vilken ngt vilar resp. ngn står l. dyl. Lantingshausen Young 1: 17 (1787). (Man förbiser folkets hyllande av börden) i det man gemenligen, då man undersöker engelska adelns nationala rotfäste, blott afser dess materiella basis i samhället. SvLittFT 1837, sp. 196. Då skall du se, hur hon jublande slår armarne kring dig, i den lycksaliga känslan af att ega ett naturligt rotfäste, från hvilket hon kan utveckla sig till en andligt mogen kvinna. Idun 1890, s. 15. Högberg JesuBr. 1: 186 (1915).
Spalt R 2667 band 22, 1959