Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
SAMMAN-HAVA. (†)
1) till 1 a γ, b γ: hålla samlad l. hopbringa l. uppbringa l. dyl. Hållandes alt det, som til Riksens wärn kan sammanhafwas, i beredskap. Stiernman Riksd. 986 (1641).
2) till 4.
a) gemensamt äga l. driva (bolag). Schmedeman Just. 1120 (1687).
b) i uttr. sammanhava sänglag, ha sexuellt umgänge. Att dhee således undher Echtenskapzloffwen haffwa sammanhafft sengelagh. VDAkt. 1679, nr 305.
-HETSA, äv. -HISSA, v., -ning. (samman- 1617 osv. tillsamman- 1616)
1) (numera föga br.) till 1 b, 2 b slutet: hetsa upp l. egga (ngra) till strid mot varandra, tussa ihop, hetsa samman o. d.; jfr hetsa I 1 b. Schroderus Waldt 64 (1616; i två ord). Sammanhissa Judarna och the Christne. Dens. Os. 1: 652 (1635).
2) tekn. till 2 a: svetsa l. välla ihop (olika föremål l. delar av ett föremål) gm en vällningsprocess som utföres med hammare i härd o. d.; jfr hetsa II 2. Skogvakt. 1891, s. 170. Schmidt HbVeter. 56 (1911).
(2 e α) -HJONA, v. [senare ssgsleden avledn. av hjon 5] (†) förena (ngra) i äktenskap, sammanviga. Spegel GW 264 (1685).
(1 b γ, 2 c) -HOPA, v., -ning. (samman- 1640 osv. tillsamman- 1746) [fsv. saman hopa] (numera bl. tillf.) samla l. sammanföra i hop(ar) l. hög(ar) l. i stor mängd, hopbringa, hopa (se hopa, v.1 1, 3); äv. med saksubj.; äv. ss. refl. o. i pass. med intr. bet.: samlas i hop(ar) osv., hopa sig; bildas gm anhopning av ngt; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: som förekommer (på en plats) i anhopning(ar) l. i stor mängd, som bildar en hop l. hopar; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are): anhopning (av ngt i stor mängd), hop, hög, samling; äv. oeg. l. bildl. Linc. (1640; under conglobo). Spegel GW 121 (1685; med saksubj.). När Orion / Med vilda stormar sammanhopar hvassen / På Röda Hafvets strand. JGOxenstierna 4: 15 (1815). Så sammanhopade sig alla omständigheter för fullbordan af den plan Romerska Stolen utkastat till förökande af sin makt. JWallin i 2SAH 7: 171 (1815). Äldre sammanhopningar af Stenblock, Lapilli, Aska eller Pimsten. JernkA 1828, Bih. 2: 43. Här (i Sahara) sammanhopas sandberg. Palmblad LbGeogr. 233 (1835). Sammanhopade rikedomar. Östergren (1937).
(2 a, d) -HUGGA, -ning. byggn. o. tekn. medelst huggverktyg tillforma l. göra urtag i (olika delar till ett byggnadsverk) så att de passa ihop o. hopfoga dem, hophugga; gm en sådan tillhuggning o. hopfogning av olika delar tillverka l. hoptimra l. bygga (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om ett sådant sätt att hopfoga olika delar l. om den gm en sådan hopfogning åstadkomma fogen l. de därvid hopfogade delarna. Gallerwärcket aff Trää sammanhuggit(,) hwar medh Stormtygen skyddade wore. Sylvius Curtius 192 (1682). Beskrifning på de vid timmerarbeten förekommande infällningar, intappningar, sammanhuggningar m.m.d. KrigVAT 1845, s. 459. Den nedra våningen är uppförd af liggande timradt virke, sammanhugget i hörnen med utstående knutar, som öfverskjuta hvarandra. TT 1879, s. 116. Därs. 1902, Ark. s. 10.
(3 a) -HUKAD, p. adj. som intar en ihopkrupen, hukande ställning; äv. i överförd anv., om ngns ställning. Backman Reuter Lifv. 2: 89 (1870). Drängen Vilgott reste sig ur sin sammanhukade ställning. Lo-Johansson Kungsg. 31 (1935).
(1 a, 8) -HYGGA, v. (†) refl.: passa l. gå l. trivas ihop l. dyl. Twå jämne draga jämnt, och bäst sig sammanhygga. Kolmodin QvSp. 1: 479 (1732). Dens. Dufv. 271 (1734).
-HÅLL. [jfr dan. o. nor. sammenhold, t. zusammenhalt; vbalsbst. till sammanhålla] (†)
1) till 1 a, 2 e β: förhållandet att ngra hålla ihop l. sluta sig samman o. d.; sammanhållning (se d. o. 3, 4 a); endräkt, sämja; jfr sam-håll 1. AAAngermannus VtlDan. 369 (1592). Varandes uthaff ett slijkt försicht- och samdrächtigt handlande fölgdt och stiftat .. emellan alle rijkzens ledamöter een ouplösslig sämia och sammanhåll. RARP 9: 302 (1664). Eij måge .. (rådmännen) af ene slächt .. så månge wara att igenom .. deras sammanhåld dät gemene bästa .. lijda måtte. FörarbSvLag 4: 447 (1688). Et hemligt sammanhåll. Möller (1745; under cabale). särsk.: förhållandet att en man o. en kvinna upprätthålla förbindelse med varandra o. leva samman o. d. Huruledes dhe 2 unga folcken .. olofl. hållet tillsamman, och under ber:de Sammanhåll aflat barn. VDAkt. 1716, nr 11 (1715). Därs. 1720, nr 110.
2) till 2 c: (ngts) sammanhållning (se d. o. 1). Den (dvs. en instinkt till världsordning) jordens sammanhåll har på sin lott. Lovén Dante 3: 7 (1857; it. orig.: la terra in se stringe ed aduna).

 

Spalt S 655 band 24, 1964

Webbansvarig