Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOGSKNÄTTER skωg3s~knät2er l. skωk3s~, m. l. r.; best. -n; pl. -ttrar; förr äv. SKOGSKNÄTT, m. l. r.; best. -en; pl. -er; l. SKOGSKNÄTTA, f. l. r.
Ordformer
(-knett 1746—1875. -knetter 1788—1924. -knätt 1867. -knätta 1885—1889. -knätter 1906—c. 1920)
Etymologi
[förleden av SKOG; efterleden sannol. samhörig med (de inbördes sannol. nära besläktade) sv. dial. knätt, n., någonting litet, knott (jfr KNÄTT, sbst.2), knätta, knäppa, ge ifrån sig svaga ljud (se KNÄTTA); namngivningsgrunden är snarast fåglarnas jämförelsevis ringa storlek; formerna med -er bero sannol. på en missuppfattning av -knetter, pl., hos Linné (se språkprov nedan)]
om vissa tättingar av underfamiljen sångare.
1) (†) fågeln Sylvia curruca Lin., ärtsångare. Motacilla supra cinerea, infra alba .. (sv.) Skogsknetter, Mesar. Linné Fauna nr 228 (1746). Skogsknetten (Motacilla Sylvia) eller Mesen, som utväljer de vackraste skogs-lunder. Fischerström Mäl. 172 (1785). Widegren (1788). Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (numera föga br.) zool. fågeln Phylloscopus sibilatrix Bechst., grönsångare. Holmgren Fogl. 126 (1867). Som långt bort från skogen lät det ipp-sipp-sipp-sipp, och skogsknättern hade lite kärlek för sig. Hasselblad DirTr. 22 (c. 1920). Grönsångaren .. även kallad ”skogssångaren” eller ”skogsknettern”. 4Brehm 6: 575 (1924).
3) (†) fågeln Phylloscopus trochilus Lin., lövsångare. Möller (1790). Nilsson Fauna II. 1: 330 (1858).

 

Spalt S 4450 band 26, 1972

Webbansvarig