Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPJOKA, v.
Ordformer
(spioka)
Etymologi
[möjl. variationsbildning till ett icke anträffat sv. dial. spåka, samhörigt med spåka, sbst., l. ombildning av ett spjolka, etymologiskt identiskt med spjolka, spjälka (se SPJÄLKA, v.); jfr dels nor. dial. spjåka, gå med stela ben, dels fär. spjálka, spritta till l. sprattla]
(†) vackla. (Sv.) Spioka. (T.) Schwancken. (Lat.) Vacillare. Schroderus Dict. 252 (1635).

 

Spalt S 9842 band 29, 1985

Webbansvarig