Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STATSRÅD sta3ts~rå2d l. stat3s~ l. (vard.) stas3~, äv. (numera bl. i vissa trakter) 4~1 (sta`tsråd Weste; enl. LoW (1911) uttalas ordet i ledig stil äv.40), i bet. I n., i bet. II (jfr anm. nedan) n.//ig. (i ä. tid enbart m.); best. -et; pl. (ss. n., i bet. I o. II) = (2RARP I. 1: 171 (1719; i bet. II 2 a β), Weste (1807; i bet. I 1 l. 2) osv.) ((†) ss. m. l. n., i bet. II -er Möller (1790, 1807), SnoilskyVänn. 1: 208 (1875)). Anm. I nutiden manifesteras ig. dels i adjektiviskt böjda ord i predikativ anv., dels i räkneordet o. obest. artikeln en (numera bl. åtföljt av av), dels (o. numera i sht) i pronomina (jfr i detta sammanhang anm. 2:o under RÅD, sbst.3, sp. R 3495). Ex.: En af StatsRåden. Stenhammar Riksd. 3: 30 (1844). På frågan: Är statsrådet hemma? svarar ingen: Nej, det är utgånget. Det måste heta: Han är utgången. EHTegnér i 3SAH 6: 238 (1891). Man säger alltid ett statsråd .. men åtminstone oftast Statsrådet är sjuk, han har förkylt sig. Beckman SvSpr. 28 (1904). Statsrådet (U. Lindström) .. hon. Lindström IReg. 35 (i dagsboksant. fr. 1954). (förr äv.: (Wi) vocere, kalle och förordne Eder att wara Wår Stats-Råd. KBrev 31/12 1697, s. 1. Til Muscow (reser) en (se EN, räkn. VI 2 a α) Statzråd Grundt. Bark Bref 2: 93 (1705); jfr II 3 a. Verklige statsrådet. Strindberg NRik. 74 (1882); jfr II 3 c.)
I. rådgivande församling vid statsöverhuvuds sida, samt i anv. anslutande sig härtill.
1) (alltefter land l. tid på olika sätt organiserat o. med olika befogenheter utrustat) råd (se RÅD, sbst.3 22) med uppgift att biträda statsöverhuvudet vid dennes (dennas) regeringsutövning l. att tillsammans med statsöverhuvudet bilda ifrågavarande lands l. dyl. regering (stundom äv. inskränktare, om politisk avdelning l. dyl. av sådant råd); äv. om församling (se d. o. 2 a) med uppgift att vara en sakkunniginstitution vid statsöverhuvudets l. regeringens sida (dit ärenden, särsk. viktigare lagförslag, hänvisas för utlåtande) l. att fungera ss. organ för statsmakten, särsk. ss. högsta statliga myndighet l. domstol för vissa frågors l. måls avgörande; särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh., tillf.) om riksråd (se d. o. 1) l. kungligt råd, dels om det i Frankrike sedan år 1800 existerande (på olika sätt under tidernas lopp modifierade) råd som på samma gång utgör en högsta domstol i förvaltningsrättsliga besvärsmål o. en myndighet med uppgift att granska och avge utlåtanden om till den hänvisade lagförslag (ungefärlig motsvarighet i Sv.: regeringsrätt resp. lagråd); jfr 2. Brask Pufendorf Hist. 258 (1680; om förh. i Nederländerna 1559). Alla Ministeriela ärender (i Portugal), så wäl som en hop wigtigare Inrikes mål, och alla Civil- och Militaire-Befordringar gå igenom Stats-Rådet. Eberhardt AllmH 4: 171 (1781). Efter detta franska mönster (dvs. conseil d’état; jfr språkprovet 1911 nedan) finnes ett från ministerrådet särskildt statsråd i många stater, t. ex. i Nederländerna, Portugal, Preussen och Bajern. NF (1891). Würtembergs ”geheimerath” är ett mellanting mellan ett ministerråd och ett statsråd efter franskt mönster samt liknar alltså närmast de skandinaviska landens statsråd. Därs.; jfr 2. (Fr.) Conseil d’état .. (sv.) statsråd .. blef under Henrik III:s regering (1017—1056) namn på den politiska afdelningen af konungens råd (conseil du roi). 2NF 5: 657 (1906). Statsrådet är en egendomlig institution i det franska statslifvet, en blandning af förvaltningsmyndighet, kompetensdomstol och högsta domstol. PT 1911, nr 89 A, s. 2. Utom ministerierna finnas (i Preussen) några mera fristående centrala institutioner, nämligen (bl. a.) .. statsrådet .. det har nu blott rådgifvande rätt i frågor, som regeringen dit remitterar. 2NF 22: 210 (1915). Privy council .. är Englands officiella statsråd .. Sedan Vilhelm III (1689—1702) utbildade sig efter hand ur Privy council The cabinet, som nu är Englands verkliga, ehuru ej officiellt erkända statsråd. Därs. 306. Så mycket var det bevänt med de vackra löften, varmed .. (Jacob II) vid tronskiftet duperade sitt statsråd och sitt folk. Grimberg VärldH 10: 344 (1941). — särsk.
a) [ytterst efter ry. gosudarstvennyj sovet] (tillf.) första kammaren (se KAMMARE, sbst.2 11) i den ryska folkrepresentation som existerade 1906—1917, riksråd; jfr STATS-DUMA. Brott begångna af statsrådets eller statsdumans ledamöter. 2NF 23: 1421 (1916).
b) av folkrepresentationen (folkkammaren) i Tyska demokratiska republiken utsett statsorgan vars huvuduppgifter består i att dels representera staten folkrättsligt (det ratificerar o. säger upp statsfördrag o. andra folkrättsliga avtal), dels bistå de regionala o. lokala folkrepresentationerna i deras verksamhet, dels värna om rättsordningens upprätthållande o. fulländande. Detta är DDR 84 (1978).
c) [sannol. efter organets eng. benämning state council] om det näst nationalförsamlingen högsta statsorganet i Etiopien som har beslutande makt när nationalförsamlingen icke är samlad. SDS 16/5 1988, s. 16.
2) [eg. specialfall av l. bet.-utveckling ur 1] i fråga om nordiska förh., dels: råd (se RÅD, sbst.3 22) med uppgift att fungera ss. rådgivande organ vid statsöverhuvuds sida (o. under dennes (dennas) ledning), dels i utvidgad anv., om (råd av ovan angivet slag (gm partiväsendets o. parlamentarismens utveckling) konsoliderat till) ministär (se d. o. 4) l. regering (se d. o. 2); i ovannämnda användningar i sht med särskild tanke på l. om ifrågavarande församling ss. samlad (på viss plats) till överläggning o. ämbetsutövning (i sådant fall stundom svårt att skilja från slutet); särsk. i fråga om svenska förh., o. i denna anv. nästan bl. dels om det råd som (ss. ersättning för det år 1789 avskaffade riksrådet) infördes gm 1809 års regeringsform, dels om detta under 1900-talet till ministär l. regering utvecklade råd, övergående i bet.: ministär osv. (i 1974 års regeringsform o. därmed i nutida officiellt spr. ersatt av: regering(en)). RF 1809, § 4. Det svenska statsrådet, som först i 1809 års regeringsform erhöll denna benämning efter att förut hafva kallats riksråd eller råd, bestod intill 1840 af två statsministrar, en hofkansler och sex statsråd jämte en eller flere statssekreterare. NF (1891); jfr II 2 b α. Varje medlem av (det norska) statsrådet är i regel chef för ett .. departement. 3NF 14: 1195 (1931). Konungen (i Sv.) har .. i alla frågor ensam rätt (och skyldighet) att besluta, sedan han hört sitt statsråd. Vid besluts fattande skola minst fyra statsråd (tre utom den föredragande) närvara. I mål av synnerlig vikt och omfattning skola statsrådets samtliga ledamöter vara närvarande. HermodSvStatsk. 3: 9 (1944); jfr II 2 b α. Det (i Danmark) genom 1849 års grundlag upprättade statsrådet ansågs som en fortsättning av Gehejmestatsrådet. 2SvUppslB 11: 404 (1949); jfr b. Presidenten (på Island) utnämner ministrarna och bestämmer deras såväl antal som ämbetsplikter. Tillsammans utgöra de statsrådet, som sammanträder under presidentens ordförandeskap. Därs. 14: 731. (Ärenden) som förekomma i danska eller norska statsråd. Herlitz NordOffRätt III. 1: 207 (1963); jfr slutet. Statsrådets (i Sv.) ledamöter hava förtroendesysslor, varifrån Konungen må dem entlediga, när han prövar rikets tjänst det fordra. Konungen fatte sådana beslut i statsrådet. SFS 1965, s. 331; jfr slutet. — särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] övergående i anv. om sammankomst l. möte med statsråd l. del därav; i fråga om Sv. (numera bl. om förh. före 1975), dels om konselj (se d. o. 2), dels om sammanträde med tillförordnad regering (i denna anv. motsatt: konselj); jfr a. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 200 (1809; om konselj). H. M:t (dvs. O. I) höll visserligen ännu på vanliga tider statsråd, men mer och mer passiv, och vid ett sådant tillfälle sjönk han under svåra frysningar tillhopa i stolen. Hellberg Samtida 8: 206 (1872). I statsråd handläggas och afgöras nästan alla regeringsärenden (i Norge). 2NF 19: 1405 (1913). Eftersom kronprinsen(-regenten) hade rest till Jämtland .. var det endast statsråd på torsdag. Konselj blir det däremot på tisdagen. GHT 31/3 1934, s. 17. — särsk.
a) i vissa uttr. (härvid äv. i den i huvudmom. slutet redovisade överförda bet.); om svenska förh. numera bl. i fråga om tiden före 1975.
α) konungen (äv. kunglig majestät) i, i sht förr äv. uti statsrådet, stundom äv. statsråd, konungen (utövande regeringsmakten) i kretsen av l. möte med statsrådet; äv. (gm parlamentarismens utveckling) övergående i att beteckna: kunglig majestät (se MAJESTÄT 2 c), regeringen (se REGERING 2). Till föredragning hos konungen uti statsrådet skola ärenderne .. beredas af den föredragande statssekreteraren .. samt åtta skicklige och owäldige män. RF 1809, § 10. Reuterskiöld Grundlag. 7 (1924: Kongl. Maj:t i statsrådet). Departementen hava .. icke .. någon beslutanderätt i egentlig mening utan förbereda endast ärendena till föredragning inför Konungen i statsrådet. HandInd. 990 (1927). Saken skall avgöras av konungen i statsrådet. Östergren (1946). Enligt (den norska) grundlagen skall ”Sager af Vigtighed” avgöras av kungen i statsråd. Back NorgeStyr. 21 (1951).
β) utomordentligt statsråd, statsråd sammankallat för avgörande av ärenden rörande krig o. fred. RF 1809, § 13. Ärenden, som röra krig och fred, skola avgöras i ett ”utomordentligt statsråd”, då konungens alla rådgivare skola var för sig till protokollet avgiva sina yttranden. HermodSvStatsk. 3: 14 (1944).
γ) (om förh. under svensk-norska unionen 1814—1905) svenskt l. norskt statsråd, av svenskar bestående (o. i Sv., vanl. i Sthm, sammanträdande) statsråd resp. av norrmän bestående (o. i Norge, vanl. i Kristiania, sammanträdande) statsråd som den svenske unionskonungen hade att höra före beslut i regeringsärenden rörande Sv. resp. Norge; svensktnorskt l. norskt-svenskt l. svenskt och norskt osv. statsråd (äv. benämnt sammansatt (svensktnorskt osv.) statsråd), svenskt resp. norskt statsråd (se ovan) förstärkt med tre medlemmar ur det norska resp. svenska statsrådet som unionskonungen hade att höra före beslut i regeringsärende rörande både Sv. o. Norge (äv. om sådant statsråd fungerande ss. interimsregering under konungs minderårighet). Då inför Konungen i det Norrska Stats-Rådet, enär och ehwar det är samladt, ämnen förehafwas, som angå båda Riken, skola Trenne Ledamöter af det Swenska Stats-Rådet der äfwen hafwa Säte och Stämma. Riksact 1815, § 5. Det sammansatta Stats-Rådet (Interims-Regeringen) skall hafwa sitt säte i Stockholm. Därs. § 7. SFS 1836, nr 20, s. 2 (: sammansatt Swenskt och Norrskt Stats-Råd). Nyström Svedelius 1: 114 (1887: sammansatt svenskt-norskt statsråd). I det sammansatta statsrådet föredragas de diplomatiska ärendena af den svenske utrikesministern, hvaremot öfriga ärenden i svenskt-norskt statsråd af vederbörande svenske departementschef och i norskt-svenskt statsråd af vederbörande norsk statsrådsledamot. NF 15: 419 (1891). (Kungen) hade .. afgjort ståthållarsaken i norskt statsråd. De Geer Minn. 1: 200 (1892). Det svenska statsrådet (hade) i afseende å det fattade beslutet ej annat att yttra, än att det däruti såg ett förnyadt prof af Kongl. Maj:ts nådiga benägenhet att gå svenska folkets önskningar till mötes. Därs. Östergren (1946).
b) (om ä. danska förh.) om det under 1600-talet upprättade o. till 1770 existerande kungliga rådet (på danska benämnt: geheimekonseilet); äv. om dettas ersättare (på danska benämnt: geheimestatsrådet) under 1700-talet. Ett verkligt statsråd, Gehejmekonseilet, inrättades 1670. 2SvUppslB 6: 1047 (1948). Då kronprins Fredrik 1784 myndigförklarades och statsrådet sammankommit för att avlägga honom sin ed, uppläste prinsen ett dokument, enl. vilket statsrådets samtliga medl. avskedades. Därs. 1050.
II. medlem av rådgivande församling vid statsöverhuvuds sida, samt i anv. anslutande sig härtill.
1) (numera bl. tillf.) (titel för) medlem av statsråd (i bet. I 1); jfr 2. von Weissenfeldt, Statzrådh. RARP 16: 160 (1693); jfr: von Weissenfels .. f. 1649 .. i Pommern .. minister hos det furstliga holstein-gottorpska huset 1689 .. statsråd i hertigdömena Bremen och Verden samt resident i westfaliska kretsen och staden Bremen 1690. SvAdÄttart. 8: 730 (1934). (T.) Ein Staats-Rath .. (sv.) en ledamot uti stats-collegio, stats-råd. Lind 1: 1454 (1749). Conseil d’état (i Frankrike) .. består af justitieministern såsom president, 32 ordinarie ”statsråd” .. 19 extraordinarie ”statsråd” (m. fl.). 2NF 5: 658 (1906).
2) [eg. specialfall av l. bet.-utveckling ur 1] i fråga om svenska o. (efter 1814 äv.) norska förh.: (titel för) medlem av statsråd (i bet. I 2).
a) (numera föga br.) hist. om l. titel för medlem av riksråd (se d. o. 1) l. kungligt råd i Sv.; anträffat bl. med säkerhet i α, β. (Sv.) Stats-Råd .. (Lat.) Consiliarius status. Sahlstedt (1773); äv. att hänföra till 1 (jfr Därs. 445: (Sv.) RiksRåd .. (Lat.) Senator Regni). — särsk.
α) om l. titel för vardera av de båda statssekreterare som 1697 utnämndes till kungliga råd (o. därjämte fick behålla sina gamla ämbeten o. löner). Vocation till StatsSecreteraren och Cantzlij-Rådet Carl Piper at wara Kongl. StatsRåd. KBrev 31/12 1697, s. 1. (C. Piper) bort ett statsråd bli. Risell Vitt. 462 (1720). Med iver ägnade sig Karl XII åt regeringsärendena, vilka han avgjorde efter föredragning av de redan av fadern högt skattade statssekreterarna Piper och Polus, av Karl (år 1697) utnämnda till ”statsråd”. 2SvUppslB 15: 840 (1950).
β) [jfr α] tilltänkt titel för riksråd som (enligt ett 1719 framlagt men icke antaget förslag) skulle övervaka att kansliets expeditioner överensstämde med de i rådet fattade besluten o. gm kontrasignation bekräfta detta. Emedan de Deputerade af alla Stånden fallit på den mening, at 2 Rijks-Råd skulle tillika vara Stats-Secreterare, så haar man samptelige Ridderskapets och Adelens mognare ompröfvande .. velat underställa .. Om icke de 2 Rijks-Råden måge kallas Stats-Råd, som tillförne här i Rijket varit brukeligit. 2RARP I. 1: 171 (1719).
b) i fråga om förh. i Sv. efter 1809.
α) (förr) om l. titel för sådan medlem av det gm 1809 års regeringsform införda statsrådet (se I 2) som icke var statsminister (se d. o. 2 b β) l. hovkansler; äv. (i fråga om förh. efter departementalreformen 1840 o. statsministerämbetets (se STATSMINISTER-ÄMBETE b) inrättande 1876) om l. titel för medlem av statsrådet som icke var utrikes- l. statsminister (vilka båda bar titeln: excellens); äv. med inbegrepp av dessa sistnämnda, allmännare, om var o. en av statsrådets medlemmar. RF 1809, § 5. Den Nya Regeringsformen (enligt det håkansonska förslaget) var i det mästa mig til nöjes .. Fem Stats-Ministrar: Sju Stats Råder. HT 1953, s. 59 (1809). I en statsrådsberedning .. hade Statsråderne velat göra en mening .. grannare .. än den var. Liljecrona RiksdKul. 32 (1840). Statsministrarna innehafve rikets högsta värdighet, och statsråden den närmaste därintill. RF 1809, § 34 (1840). Konungens Statsråd .. (bestående av:) Statsminister .. Minister för utrikes ärendena .. Statsråd. SvStatskal. 1939, s. 75; jfr I 2. I statsrådets sammansättning skedde en viktig förändring år 1876, då justitiestatsminister- och utrikesstatsministerämbetena avskaffades. I stället stadgades, att ett av statsråden skulle vara statsminister och statsrådets främsta ledamot. HermodSvStatsk. 2: 15 (1942); jfr I 2.
β) i fråga om förh. efter ikraftträdandet av 1974 års regeringsform: (titel för) medlem av regeringen. RF 1974, 6: § 1. Statsråden får automatiskt 25 proc mer än chefstjänstemännen (i lön). Statsministern får 35 proc mer. SDS 17/1 1987, s. 6.
c) [jfr nor. (av sv. påverkat) statsråd] i fråga om förh. i Norge efter 1814.
α) i fråga om förh. under unionstiden 1814—1905: (titel för) medlem av det norska statsrådet (se I 2 a γ); äv. speciellare: (titel för) medlem av det norska statsrådet som icke var statsminister (se d. o. 2 c α). BihRStP 1815, 2: 488 (: den Norrske Stats-Ministern och de Norrska Stats-Råderna). Den ena (avdelningen av det norska statsrådet) .. består af 1 statsminister och 2 statsråd .. den andra, som utgöres af 1 statsminister och de öfriga (minst 5) statsråden, stannar i Kristiania och kallas Den kongl. norske regjering. NF 11: 1361 (1887). Statsrådet Collett ställdes under åtal inför riksrätten (1827), men frikändes. Därs. 1399. Riksrätten, i vilken vänstern hade övervikt, dömde 1884 statsråden till avsättning och böter på gr. av deras råd till konungen (dvs. O. II). 2SvUppslB 21: 309 (1951).
β) i fråga om förh. efter unionsupplösningen 1905: (titel för) medlem av statsrådet (se I 2) l. regeringen. Statsråd eger rätt att deltaga i stortingets förhandlingar, men ej i besluten. 2NF 19: 1405 (1913). Av statsråden (i Gerhardsens år 1945 bildade regering) hade 8 förut icke suttit i vare sig regering el. storting. 2SvUppslB 21: 324 (1951).
3) i utvidgad anv. av 1, ss. rang- l. hederstitel.
a) [efter d. etatsråd (jfr c)] (numera bl. om ä. danska förh.) rang- l. hederstitel som gav sin innehavare rang av tredje rangklassen. Åtskillige Danske Ministrer blifva vid främmande hoff aflöste. Til Engeland går en CammarJunkare von Stöcken. Til Muscow en Statzråd Grundt. Bark Bref 2: 93 (1705); jfr anm. sp. 11258.
b) [efter ry. statskij sovetnik] rang l. hederstitel som i Ryssl. (1722—1917) o. i Finl. under den ryska tiden gav sin innehavare rang av femte rangklassen; dels om ä. (ryska l. finska) förh., dels (i Finl., fullt br.) om nutida förh., ss. hederstitel (tilldelad högt förtjänt person). Titulärråd .. (dvs.) sammanfattande benämning på åtskilliga rangtitlar (utan därmed förenadt ämbete) särskildt i Finland och Ryssland, såsom kommerseråd, ”statsråd”, kollegieråd. 2NF 29: 154 (1919). SAOBArkSakkSvar (1983; om ä. ryska förh.). Statsråd .. (dvs.) av republikens president utdelad hederstitel, är (jämte bergsrådstiteln) belagd med den högsta stämpelskatten av alla honorära titlar. UppslVFinl. (1985).
c) [liksom d. virkelig etatsråd (jfr a) sannol. efter t. wirklicher staatsrat l. ry. dejstvitel’-nyj statskij sovetnik] (numera bl. om ä., i sht ryska l. finska, förh.) i uttr. verkligt (förr äv. verklig) statsråd, rang- l. hederstitel som i Ryssl. (1722—1917) o. i Finl. under den ryska tiden gav sin innehavare rang av fjärde rangklassen (äv. om rang- l. hederstitel i annat land än de ovannämnda); äv. om innehavare av sådan titel. (S. Triewald) belöntes år 1738 med fullmagt af wärkelig Stats-Råd (i Holstein). Dalin Vitt. I. 3: 152 (1743). Ryska Stanislaiorden, som han fick i utbyte mot den Vasaorden, hans hustru kunde skaffa den ryske brännvinsbrännaren och verklige statsrådet under dess vistelse i Stockholm. Strindberg NRik. 74 (1882). (Lenins far) var som man vet folkskolinspektör i Simbirskguvernementet och blev som sådan småningom ”verkligt statsråd”. Östergren (cit. fr. c. 1920). Ramsay, August, Verkligt statsråd. FinlStatskal. 1925, s. 114. Rysslands främste .. teolog, verkliga statsrådet N. Glubokowskij. Östergren (1946).
4) i utvidgad anv. av 2, om utomnordisk (medlem av konselj l. regering l. ministerium o. d. uppfattad ss.) (ungefärlig) motsvarighet till statsråd (i bet. II 2 b (, c)). (Sv.) Statsråd .. (T.) Staatsminister (i Nordtyska förbundet). Auerbach (1913). (Sv.) Statsråd .. (T.) Staatssekretär (i Tyska riket). Dens. (Sv.) Statsråd .. (eng.) secretary of state (i Engl.). Harlock (1944).
a) i Sv. (Sthm) stationerad avdelning av det norska statsrådet, som den svenska unionskonungen hade att rådgöra med i norska angelägenheter; i sht i uttr. (den) norska statsrådsavdelningen (i Stockholm) l. enbart (o. pregnant) statsrådsavdelningen i Stockholm. Oscar II Mem. 2: 9 (1881: norska statsrådsavdelningen). Svanberg RedLefn. 185 (1882: statsrådsafdelningen i Stockholm). 2NF 27: 1487 (1918: den norska statsrådsafdelningen i Stockholm). Konstruktionen av den .. norska regeringen (på 1890-talet) med en huvudkonselj i Christiania och en särskild statsrådsavdelning under den ene statsministern i Stockholm förutsatte en livlig brevväxling. HT 1949, s. 288.
b) avdelning av det svenska statsrådet som åtföljde (hade att åtfölja) den svenske unionskonungen vid dennes besök i Norge. Konungen .. åtföljes (i fält l. under resor till Norge o. vissa svenska orter) af en svensk statsrådsafdelning, bestående af minst fyra ledamöter. Hagman Grundlag. 103 (1902). —
(I 2, II 2 b) -BEREDNING(EN). i fråga om svenska förh.
1) (förr) (för 1809 års författning okänd, fr. o. m. 1816 t. o. m. 1974 existerande) informell sammankomst med statsrådet (l. blott ett par l. några av medlemmarna därav) för dryftande av o. ställningstagande till regeringsärenden (under de första åren blott civila ärenden) före dessas föredragande inför konungen (motsvarighet efter 1974: sammankomst av statsråd (i bet. II 2 b β) för överläggningar före regeringssammanträde, allmän beredning); äv. i utvidgad anv., om den praxis l. institution (se d. o. 3 (b)) inom svenskt statsliv som konstituerats gm dessa sammankomster; i utvidgad anv. äv. konkret, dels om kollektiv av statsråd samlat (l. med tanke på dess samling) till statsrådsberedning (i ovan angiven bet.), dels om lokal(er) för hållande av sådan beredning (i denna anv. stundom svårt att skilja från 2); jfr beredning 3 b (slutet). Min skrivelse .. (har) i anseende till Audiens, konferenser och StatsRådsBeredning blivit lika ofta avbruten och påskyndad. AGMörner (1816) i StatsvT 1929, s. 467. I går och i förrgår var statsrådsberedningen tillsammans för öfverflödslagen. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 89 (1817). I en statsrådsberedning .. hade Statsråderne velat göra en mening .. grannare .. än den var. Liljecrona RiksdKul. 32 (1840). Statsrådsberedningen (kan) anses som ett slags förberedande ministerråd. Hagman Grundlag. 18 (1902). Ljuset i statsrådsberedningen släckes. DN(A) 1957, nr 293, s. 1; äv. att hänföra till 2. Man fortsatte omedelbart statsrådsberedningen, som var klar vid 13-tiden. Enquist Legionär. 189 (1968; om förh. 1945).
2) [utvidgad anv. av 1] avdelning inom regeringskansliet med uppgift att biträda statsministern o. (före deras avskaffande) de konsultativa statsråden, statsministerns kansli (i senaste tid organiserad (organiserat) i två avdelningar varav den ena är politisk o. utgör statsministerns kansli, den andra är juridisk o. utgör en rättsavdelning för samordning); äv. övergående i anv. dels om den vid statsrådsberedningen (i ovan angiven bet.) anställda personalen (l. viss del därav), dels (jfr 1 o. språkprovet 1957 därstädes) om (statsberedningens lokaler med) regeringens sammanträdesrum. BtRiksdP 1960, 1: Bil. 4, s. 1. Statsrådsberedningens uppgift är att biträda statsministern och statsråden utan departement. SFS 1965, s. 723. Statsrådsberedningen är liksom tidigare (dvs. under den gamla författningens senare tid) statsministerns kansli. Holmberg o. Stjernquist VårNFörf. 116 (1977). Regeringskansliet (:) .. Statsrådsberedningen: (personal) .. Statssekreterare .. Rättschef .. Departementsråd .. Kansliråd .. Sakkunniga. SvStatskal. 1980, s. 47. Statsrådsberedningen .. Ordet används också om .. regeringens sammanträdesrum. BraBöckLex. 21: 300 (1981). Jag (dvs. riksåklagaren) har med emfas hävdat, gentemot statsrådsberedningen, att det var ett oundgängligt krav från åklagarsidan (i jakten på statsminister Palmes mördare) att (osv.). SDS 18/3 1987, s. 6. Det var år 1912 som statsministern fick sin första sekreterare och 1956 började man bygga upp en organisation, då anställde man en byråchef för lagärenden .. Statsrådsberedningens tillblivelse som organisation omkring statsministern kan .. dateras till mitten av (19)50-talet. PMStatsrådsberedn. 18/5 1987, s. 2. —
(II 2 b) -BÄNK. i plenisal i svenskt riksdagshus: bänk avsedd att användas av statsråd som närvarar vid riksdagssession; äv. sammanfattande, om samtliga sådana bänkar i ifrågavarande plenisal; regeringsbänk. Rydberg Brev 2: 142 (1875). Jag kom med tiden till insikt därom; att åtskilliga i ”bråd skillnad” yttrade ord från de svenska riksdagssalarnas statsrådsbänk vållade mig större förlägenhet än något annat. Oscar II Mem. 2: 12 (1881). För statsrådets ledamöter finnas (vid riksdagen) särskilda platser (”statsrådsbänken”). Aldén Medb. 1: 44 (1884). Statsrådsbänkarna tomma i spiondebattens slutskede. SvD(A) 31/10 1963, s. 15. —
(II 2 b α) -DEPARTEMENT. (†) (av ett statsråd förestått) departement (se d. o. 1 a). SKL 1: 313 (1847). —
(II 2 b α) -ED. i fråga om förh. i Sv. före 1958: statsråds ämbetsed; jfr ed, sbst.1 1, råds-ed a o. -försäkran. Motion i 2 kam. 1917, nr 297, s. 1. —
(II 2 b α) -FÖRSÄKRAN. från 1958 t. o. m. 1974 existerande, den tidigare statsrådseden ersättande, försäkran (se d. o. 1). SFS 1958, s. 1127. —
(I 2 slutet) -PROTOKOLL. vid statsråd fört protokoll (se d. o. 2); särsk. i fråga om förh. i Sv. fr. o. m. 1809 t. o. m. 1974: vid konselj (se d. o. 2) fört, av konungen underskrivet o. av föredragande statsråd kontrasignerat, protokoll över de vid konseljen fattade besluten (motsvarighet fr. o. m. 1975: regeringsprotokoll). Liljecrona RiksdKul. 42 (1840). Statsrådsprotokoll föras enl. gällande grundlag i Sverige, Norge och Finland och, utan att grundlagen fordrar det, även i Danmark. SvUppslB (1935). —
(II 2 b α) -REMISS. i fråga om förh. i Sv. före 1975: av statsråd (departementschef) beslutad remiss i regeringsärende (motsatt: i statsråd (se d. o. I 2 slutet) beslutad remiss, utgörande dels: kungaremiss, dels: slottsremiss). Vanligast är .. att departementschefen själv beslutar remissen, som då är antingen ”kungaremiss” eller ”statsrådsremiss”. Malmgren Förf. 1: 109 (1929). —
(II 2 b α (, β)) -STOL. [jfr -taburett] (numera mindre br.) bildl., om statsrådsämbete; jfr president-stol. Oscar II Mem. 1: 198 (1891). —
(II 2 b α (, β)) -TABURETT. [jfr att statsråden i Sv. ända fram till Karl XV:s regering satt på taburetter (dvs. låga stolar utan arm- l. ryggstöd) vid konseljerna] bildl., om statsrådsämbete; jfr -stol o. taburett. Liljecrona RiksdKul. 78 (1840). —
-TJÄNST.
1) hist. till II 2 a α, om vardera av de båda tjänster ss. statsråd som Karl XII inrättade (för de båda dittillsvarande statssekreterarnas räkning) år 1697. UUKonsP 22: 141 (1698).
STATSRÅDLIG l. STATSRÅDSLIG, adj. (numera företrädesvis i vissa, särsk. journalistiska, kretsar) till I 2, II 2 b, c: som har avseende på l. hänför sig till l. gäller l. som beror på l. kommer sig av o. d. (medlemskap i) statsrådet l. (ställning ss.) statsråd l. som har med (utövandet av) statsrådsämbetet att göra; ss. adv. stundom äv. liktydigt med: av (en medlem l. medlemmar(na) av) statsrådet. Har .. (Adlerbeth) gagnat nya skolan en hårsmån? Har han gjort oss den ringaste hjelp, hvarken genom sitt literära namn eller sin statsrådliga auktoritet? Palmblad (1814) hos Ljunggren SVH 4: 524. Ruskigt känns det för lite var, när Långholmsdirektörernas ”baksmällor” blir statsrådligt kommenterade i konfidentiella rundskrivelser. Idun 1948, nr 10, s. 2. Statsrådet Palmes första blåsväder (har) inte .. sin orsak i en statsrådslig åtgärd utan .. i denna .. (studiesociala) utredning. AB 11/10 1963, s. 5. —
STATSRÅDSKAP, äv. STATSRÅDSSKAP, n. (-rådskap 1926 osv. -rådsskap 1902—1946) till II 2 b, c; jfr -skap 1. Billing AntRiksd. 224 (1902; i fråga om sv. förh.). —
Spalt S 11258 band 30, 1989