Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖTTA, v.3, anträffat bl. i pr. sg. -er o. ss. vbalsbst. -NING.
(†) stamma; tala stapplande. Han stötter, at man knapt förstår hånom. Schultze Ordb. 5078 (c. 1755).
Spalt S 14317 band 32, 1997
Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
Spalt S 14317 band 32, 1997