Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUTTA sut3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) suga. Auerbach (1913). (En kalv) suttade på deras fingrar och bölade. Lagerkvist Gäst. 54 (1925). Han sög och suttade i det längsta på fågelbenen. Moberg Rid 136 (1941).
Spalt S 14706 band 32, 1998