SUTURERAD, adj.
Etymologi
[efter nylat. suturatus, försedd med sutur, bildning (efter mönster av sådana ord som stellatus, stjärnbeströdd, togatus, klädd i toga) till sutura (se SUTUR)]
(†) försedd med sutur (se d. o. 2). Marklin Illiger 226 (1818; om rygg). Därs. 227 (om stjärt).
Spalt S 14708 band 32, 1998
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se