Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄMSKA säms3ka2, förr äv. SEMESKA, SEMISKA, SÄMISKA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
(numera bl. i fråga om utländska l. ä. sv. förh.) efter avhårning behandla (hud, vanl. av får, get, ren, älg l. hjort) med kalk o. fettämnen (i sht tran) som under tryck arbetas in i huden som därefter torkas o. valkas (o. får hänga l. ligga tills den erhållit sin karakteristiska gula färg), fettgarva, sämskgarva; i p. pf. i adjektivisk anv. dels: behandlad på ovan angivet sätt, dels: som är gjord l. består av sämskgarvat skinn; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv., om enskild omgång av sämskgarvning (i ovan anförd bet.). VaruhusR 1539, s. 102 a. Semskede handzskar — 3 dussin. TullbSthm 5 ⁄ 8 1560. Sämskat läder eller annat läder som miukt och smidigt är. Linc. D 4 c (1640). Sämskade Fårskin tjäna osz til kläder såsom råckar, wästar, böxor, lifstycken, hanskar, foder under kläder och hälst i böxor. Rothof 122 (1762). Sämskning grundar sig .. på hudväfnadens egenskap, att i vattenfritt tillstånd bibehålla sig oförändrad, men att i vattnets ställe kunna genomträngas af fett, och derigenom bibehållas mjukt och smidigt. Almström KemTekn. 2: 527 (1845). Sämskat skinn är smidigt och mjukt samt kan tvättas i vatten utan att förlora sin karaktär (tvättskinn). 3NF 8: 413 (1928). I Härjedalen 1566 .. (var) klädespersedlar av utländska typer .. mycket vanliga .. samtidigt som det talas om plagg av uråldrig typ, såsom skinnkjortlar och sämskade tröjor. JämtlHärjedH 2: 62 (1945). Östergren (1952; ss. vbalsbst, -ning, äv. i konkretare anv.). Innan klädet kom in i den lapska dräkten användes .. även till sommardräkten med all sannolikhet renens skinn, men tekniskt så behandlat att man erhållit ett mjukt, rödbrunt sämskat skinnmaterial, lämpligt för mildare väderlek. Kulturen 1963, s. 175. — jfr O-, RÖD-SÄMSKAD o. SKINN-SÄMSKNING.
B: SÄMSKNINGS-JÄRN. (förr) vid sämskning använt redskap av järn, använt till sträckning av skinnet; jfr sämsk-järn. Rosendahl Lojäg. 87 (1956).
1) sämskmakare; förr äv. ss. tillnamn; jfr vitläder-makare. Tha varth bertil ssæmskara J vestras boor ssaker xl mark ffør lanss kiøp. ArbogaTb. 3: 340 (1524). En Sämskare, eller then som bereder miukt och smidigt läder, huru thet ock är. Linc. D 4 c (1640). HT 1980, s. 304.
2) med försvagad agentiell innebörd, ss. förled i ssgn sämskar-lön, med mer l. mindre verbal innebörd, övergående i bet.: sämsknings-.
Ssgr (om ä. sv. förh.): sämskare-, äv. sämskar-kvarn. till 1, om maskin l. maskinell anläggning för beredning av sämskskinn; jfr kvarn 3 o. sämskar-stamp. PrivSvStäd. 4: 285 (1602).
-stamp. till 1: sämskstamp; jfr stamp, sbst.2 2 d, o. -kvarn. HH 29: 461 (1643). Ymer 1962, s. 31 (1745). —
SÄMSKERI104, n. om verksamheten l. yrket att sämska l. vara sämskgarvare; äv. konkretare, om anläggning för sådan verksamhet. Risingh LandB 90 (1671). Sveriges sista sämskeri ligger ute på Upplandsslätten vid Ensta ovanför Gamla Uppsala. ST 17 ⁄ 9 1939, Söndagsbil. s. 11.
SÄMSKERSKA, f. [jfr sämskare] (†) kvinnlig sämskare l. hustru till sämskare; anträffat bl. ss. efterställt tillnamn. Anna semskirska. VadstÄtb. 58 (1582).
Spalt S 16208 band 33, 2002