| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TULLARE tul4are, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. =.
(†) om vadarfågeln Numenius arquata Lin., storspov; jfr KO-VIPA 2, LÅNG-NÄBBA. Gravander Buffon 4: 51 (1807). I det grunda vattnet står en flock tullare, och deras gälla, darrande låt ljuder långt öfver markerna. Rosenius Himmelstr. 118 (1903). I Skåne fanns till exempel ”tullaren” ännu vid år 1850 häckande på de flesta större och sanka ängar. Rosenius SvFågl. 4: 347 (1935).
Spalt T 3101 band 35, 2009