Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ABBOT ab3ot2 l. abω4t l. abot4, äfv. ab3ωt2 l. abå4t, sällan ab3~bå2t (a`bbott Weste; på accentueringen 04 häntyder skrifningen med enkelt b; i vers: — ∪ Stiernhielm Herc. 162 (1668); Stagnelius 1: 51 (1813). best. — ∪ — Fahlcrantz 1: 35 (1835, 1863); ∪ — ∪ Stiernstolpe Oberon 12 (1816); Strandberg 3: 36 (1855)), m.; best. -en; pl. -ar (motsv. sg. med accentueringen 32) l. -er (motsv. sg. med accentueringen 04).
Ordformer
(abbot Var. rer. 12 (1538). abbater (pl.) G. I:s reg. 3: 28 (1526); abbatz (gen.) O. Petri Klost. A 2 b (1528). aboth G. I:s reg. 3: 128 (1526). abothe Därs. 3: 6 (1526))
Etymologi
[fsv. abot, abbote, abote. af feng. abbot, ags. abbod, lat. abbas, -atis, sengr. ἀββᾶς, aram. abbā, fader (jfr ABBA). Om det sv. ordets växlande former se Kock i Arkiv 9: 159 o. följ.]
a) föreståndare för ett munkkloster (stundom med ett därunder lydande område). Monge (munkar) leffde j hoop … vnder en Abbatz eller ålderfadhers lydno. O. Petri Klost. A 2 b (1528). En ödmiuk Munck blifwer en högfärdigh Abbot. Fosz 443 (1621). Abboterne klagade öfver intrång uti deras rättigheter. Celsius G. I:s hist. 1: 270 (1792). Det är af Abbotarna här den siste. Franzén Skald. 3: 37 (1829). Abbot, en hederstitel, som ursprungligen gafs åt hvarje äldre munk, men från 5:e årh. uteslutande tillkom klostrens föreståndare. NF (1875). Klosterföreståndarens titel vexlar efter klostrets betydenhet: abbot, prost, prior, superior, guardian, rektor. Fischier i NF 8: 896 (1884).
b) föreståndare för en af ett sekulariseradt kloster uppkommen stiftelse. I vissa protestantiska stater i Tyskland bibehölls titeln A(bbot) åt föreståndarne för forna kloster, som vid reformationen blifvit förvandlade till skolor o. d. NF (1875).
c) (†) föreståndare för fattighus. Skole alle mankön, som i stora Stufwen (på hospitalet) finnas, bevisa ålderfadren eller Abboten lydno. Thyselius Handl. lärov. 1: 57 (1626).
Jfr INFULAR-, KLOSTER-, PROVINCIAL-, REGULAR-, SEKULAR-ABBOT samt ABBÉ.
Ssgr (till a): A: ABBOTE-DÖME. (abbotedömme Lex. Linc. (1640). abbottedöme Därs. (under abbatia). abbotedöme Lind (1749)) (†) = ABBOTSDÖME.
B: ABBOTS-DÖME30~ l. 03~20 (a`bbotsdöme Weste). en abbots område l. ämbete med därtill hörande inkomster. Räntan ifrån et någorlunda drägtigt Abbots-Döme i Polen. Celsius E. XIV:s hist. 304 (1774). Mången rå krigsman, .. (som) genom vigelsen blifvit upptagen i det andliga ståndet, slog under sig flera abbotsdömen. Strinnholm Hist. 3: 403 (1848). jfr -STIFT. —
-INVIGNING~020. invigning till abbot. Björkman (1889). —
-KALL~2. Clarewall, / Thär bror Bernard har Abbotz kall. Messenius Christm. 246 (c. 1616). —
-KLOSTER~20. kloster, styrdt af en abbot. Nyström (1794). Dalin (1850). —
-MÖSSA ~20. mössa, tillhörande en abbots ämbetsdräkt. Atterbom Minnen 257 (1817). —
-STAF~2. (abbotstaf) ett abbotsvärdighetens hederstecken. Johan Casimir hade .. bortbytt konungaspiran emot en abbotstaf. Franzén Minnest. 2: 362 (1831). —
-STIFT~2. (abbotstift)
1) = -DÖME. Nyström (1794). Biskopsdömen och Abbotsstift i Tyskland. Schröderheim Rob. 1: 254 (c. 1794). Konungen i Frankrike hade .. gifvit åt Bourdelot ett indrägtigt abbotsstift. Fryxell Ber. 9: 172 (1841).
2) abbotskloster. (Jag) vandrade .. till det fordna abbotsstiftet Heisterbach. Snellman Tyskl. 102 (1842). —
-VÄRDIGHET~201 l. ~102. Serenius (1734, under abbot). Björkman (1889).

 

Spalt A 7 band 1, 1893

Webbansvarig