Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRINNA skrin3a2, v. -ade, äv. (dels i vissa trakter, i sht i Finl., dels sport.) skrinner skrin4er, skrann skran4, skrunno skrun3ω2, skrunnit skrun3it2, skrunnen skrun3en2 (pr. sg. skrinnar Porath Pal. 2: L 2 b (1693) osv.; skrinner Juslenius 195 (1745) osv. — ipf. sg. o. pl. skrinnade JTBureus (1601) i 2Saml. 4: 19 osv.; ipf. sg. skrann TÅbo 1771, s. 55, osv.; ipf. pl. skrunno Runeberg (SVS) 3: 64 (1832: framskrunno), Hertzberg Päivärinta 3: 3 (1886) osv. — sup. skrinnat Topelius Dagb. 3: 411 (1838) osv.; skrunnit Hertzberg Päivärinta 3: 5 (1886) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(skrin- 1697 (: skrinade, ipf.)1832 (: skrinsko). skrind- 1856 (: skrinda, inf.). skrinn- 1601 (: Skrinnade, ipf.) osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrinna (ofta med stark böjning); av ett äldre skriðna (jfr fvn. skriðna, glida, halka), med assimilation av -ðn- till -nn-, inkoativbildn. till SKRIDA; former med långt i torde bero på inflytande från SKRIDA; formen skrinda torde (liksom sv. dial. (Finl.) skrinda) vara hypersvecism. — Jfr SKRENA, SKRÄNSA, SKRÄNT]
1) (numera bl. i vissa trakter, i sht i Finl.) glida (se d. o. 1), kana, hasa o. d.; särsk. i fråga om ett oavsiktligt l. icke önskat glidande (ofta liktydigt med: halka, slinta); jfr 25 o. SKRILLA, v.1 1. (Den) 2 Dec. Skrinnade mijn hustru at hon wardt siuk af modh. JTBureus (1601) i 2Saml. 4: 19 (bet. oviss). Den klöfwen, som sitter bak uth (på renens fot), .. hwilken .. hielper Renen så när han går, som när han springer, att han icke så lätt må skrinna eller stapla. ORudbeck d. y. (1696) i NordT 1898, s. 532. (Vid fotbjudning skall barnmorskan) swepa .. (barnets fötter) uti Lin-Klutarna .., at the ey .. slinka och skrinna uti hennes Hand som en Ål. Hoorn Jordg. 1: 189 (1697). När the skulle gå .. ut för then stora trappan, tå skrinade Sigwaters fot, så at han föll på knä. Peringskiöld Hkr. 1: 492 (1697; fvn. orig.: skriþnaþi). När kroppar warda understödde af slutte planer måste de antingen rulla eller skrinna. Triewald Förel. 1: 110 (1728, 1735). För Rikshofmästarn (dvs. Ture Jönsson Tre Rosor) skrann det väl i diket, / Det tunga lasset (dvs. resningen 1529 misslyckades). Franzén Skald. 3: 265 (1829). Skidorna skrunno ljudlöst och lätt .., när jag gled fram öfver de vida, glindrande fälten. FrSkog. 151 (1892). Ofta skrunno de (dvs. hästarna) flera meter i stöten (utför sluttningen) sittande på hasorna. Kranck SlocknEldL 130 (1930). IllSvOrdb. (1955; angivet ss. sällsynt).
2) (numera bl. i vissa trakter) åka kana (på en isbana), slå kana; jfr SKRILLA, v.1 2; ofta svårt att skilja från 5. Schroderus Dict. 250 (c. 1635). I Blockens trägård war en .. wattudamm, som fröös så till att wij där skrinnade fram och tillbaka. SvBrIt. 1: 13 (c. 1700); möjl. till 5. Wessén VOrd (1961).
3) (i vissa trakter, i sht i Finl., numera föga br.) åka kälke; äv. dels i uttr. skrinna på kälke, åka kälke, dels i uttr. skrinna backe, åka kälkbacke; äv. oeg. l. bildl. Jag minnes än, / Hur fordom jag i morgonstunden / Försökte skaran (dvs. skaren på snön) eller skrann / På kälke. EafBrunér (c. 1835) i ASScF 10: Minnestal 2: 10. Guds klara sol / Hon skrinner backe / På jättens nacke. Topelius Läsn. 6: 47 (1884). På vintrarna skidade .. (E. Lönnrot) och skrann backe. Kallio ELönnrot 28 (1902). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. sällsynt). — jfr FRAM-SKRINNA.
4) (i vissa trakter, i sht i Finl., numera föga br.) åka skidor, skida; jfr SKRILLA, v.1 3. Runeberg (SVS) 3: 71 (1832). Vantad näfve grep fast om stafven (när männen i Mora uppbådades 1644) / att Särnabygderna skrinna mot. Fredin Dan. 20 (1888). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. sällsynt). — jfr FRAM-SKRINNA.
5) (utom i vissa trakter, i sht i Finl., numera i sht sport.) åka skridsko; i fackspr. i sht i fråga om hastighetsåkning på skridsko; äv. med obj. betecknande vägsträcka; ngn gg äv. i uttr. skrinna skridsko, åka skridsko; jfr SKRILLA, v.1 4; jfr äv. 2. De (båda) större barnen woro utgångne at roa sig med skrinnande (medan modern var i kyrkan). TÅbo 1772, s. 48; möjl. till 2 l. 3. ZTopelius (1828) hos Vasenius Top. 1: 259. (Skolynglingen) deklamerade med samma talang som han dansade och skrann skridsko. Söderhjelm Brytn. 6 (1901). I snabbåkningstäflingen var sträckan bestämd till en eng. mil, som af Baltscheffsky skranns på 2 min. 59 sek. IdrFinl. 3: 152 (1906). Ivar Nilsson fortsätter att pressa rekorden i skrinning, .. och hans 17.01.5 på milen på Ullevi nu är särskilt anmärkningsvärda i betraktande av att han skrann i svinkall luft. GHT 1960, nr 25, s. 10. — jfr FRAM-SKRINNA samt SAM-, SNABB-SKRINNING.
6) (†) förflytta sig i en långsam o. jämn, glidande (se GLIDA 2) rörelse, skrida (se SKRIDA 1) o. d. Apollo .. mante på sitt spann / och varligt öfver ryggen skrann / på himlahvalfvets stora Dumhet (dvs. stjärnbilden Oxen). AGSilverstolpe i LBÄ 4: 10 (1797). jfr Hund E14 204 (1605: framskrinne, inf.; om fartyg).
7) = SKRIDA 3 b; i förb. SKRINNA UT.
8) (†) bildl., om tid l. ålder: skrida (se SKRIDA 6), lida. Til hädanfahrt / Reder (jag) migh och wänter hinna / Diit min Ålder och Åhr skrinna. Gyldenhielm Nosce 15 (1644).
Särsk. förb.: SKRINNA EFTER10 32, äv. 40. särsk. (i vissa trakter, i sht i Finl., föga br.) till 4: skidande åka efter (ngn). Lagerlöf Holg. 2: 38 (1907).
SKRINNA IN10 4. särsk. (i Finl., numera föga br.) till 5: under skridskoåkning gå ned sig på isen (plumsa i). NPress. 1895, nr 54, s. 3. FoU 15: 70 (1902).
SKRINNA NED10 4 l. NER4. särsk. (i vissa trakter, i sht i Finl.) till 1: glida ned. TÅbo 1771, s. 55 (om jord vid jordskred). Hängslena hade skrunnit ner öfver armarna. Söderhjelm Aho PrästHustru 37 (1893). Rönnberg Brovakt. 90 (1904). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 92 (1958).
SKRINNA OMKULL10 04. särsk. (i vissa trakter, i sht i Finl., numera föga br.) till 3: vid kälkåkning åka omkull. Forssman Gret. 142 (1897).
SKRINNA UNDAN10 32, äv. 40. särsk. (i vissa trakter, i sht i Finl., numera föga br.) till 4: skidande åka undan. Schroderus JMCr. 132 (1620).
SKRINNA UT10 4. särsk. (†) till 7, om mila: gm förskjutning ändra form o. breda ut sig. Om botnen (på milan) blifwer hög mitt uppå, och sluttar til alla sidor, skrinnar och rasar .. Milan ut. Wallner Kol. 10 (1746). Därs. 78.
Ssgr (i allm. till 5; numera bl. i vissa trakter, i sht i Finl.): (3) SKRINN-BACKE. (numera föga br.) kälkbacke. Wallin Bref 27 (1841). Vallgren MatGubb. 79 (1917). Cannelin (1939).
(1, 3, 5) -BANA. rutschbana l. bana för kälkåkning l. (numera nästan bl.) skridskobana; jfr skrid-bana. (Vid folkfesten i samband med tsarens kröning i Moskva den 3 sept.) såg man .. (bl. a.) twå gungor, twå skrinnbanor, nio theatrar för gycklare och lindansare. VexiöBl. 1826, nr 47, s. 3. Ofta har .. under loppet av denna vinter fråga blivit väckt (bland finländska familjer i S:t Petersburg) om att resa ut på trojkor till skrinn-banorna. ONyberg (1859) hos Nyberg Herr. 252. Vi ha lagat en skrinnbana. .. Den går rakt ned från höga bärget till båthusviken. Forssman Gret. 142 (1897). FoU 15: 70 (1902; om skridskobana).
(4) -DON, pl. (†) skidor. Collan Kalev. 1: 178, 185 (1864); jfr Retzius FinKran. 59 (1878).
-FART. (†) = skridsko-fart. Leopold (c. 1807) i 2SAH 17: 135. —
-FÖRE. skridskoföre. Wallin Bref 301 (1849).
-IS. skridskois. Topelius Dagb. 1: 20 (1832).
-KÄNGA. skridskokänga. SoS 1903, s. 132.
-LOV. (i sht förr) skridskolov. Lönnrot 1: 975 (1874).
-SKO. skridsko. Lind (1738; under schleiff-schuh). Tavaststjerna UÅr 88 (1892).
Ssgr (i vissa trakter, i sht i Finl.): skrinnsko-före. skridskoföre. Lundell (1893).
-tur. skridskotur. Tavaststjerna NVers 165 (1885).
-åkning. skridskoåkning. Lundell (1893).
-VÄDER. skridskoväder. Forssman Aftonl. 12: 23 (1904).
Avledn.: SKRINNARE, m.||ig. (utom i vissa trakter, i sht i Finl., numera i sht sport.) till 5: skridskoåkare; i fackspr. i sht om hastighetsåkare på skridsko. Lönnrot 1: 975 (1874). SD 1899, nr 70, s. 8. SvD(A) 1933, nr 24, s. 11. jfr snabb-skrinnare.
Ssgr (i sht sport.): skrinnar-, äv. skrinnare-elit. jfr elit 1. DN(A) 1964, nr 315, s. 17.
-förbund. skridskoförbund. NFSportlex. (1946).
-kung. skridskokung. SvD(A) 1968, nr 47, s. 3.
-landskamp. skridskolandskamp. DN(B) 1946, nr 38, s. 12.
-stadion. stadion med skridskobana för tävlingar (särsk. i hastighetsåkning). SvD(A) 1968, nr 47, s. 23.
-talang. abstr. o. konkret. IdrBl. 1935, nr 31, s. 9.
-tid. om tid på vilken ngn avverkat en viss sträcka vid tävling i hastighetsåkning på skridsko. SvD(A) 1962, nr 76, s. 19.
-tränare. skridskotränare (för hastighetsåkare). SvD(A) 1968, nr 50, s. 18.

 

Spalt S 4884 band 26, 1973

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se