Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANFÖDD, adj.; n. -födt.
1) (†) = ANBOREN 1 a. (Att Ers nåd) wille vthaff anfödd lofligh (dvs. lofvärd) natur och mildheet, nådeligen höra (vårt betryck). A. J. Gothus Thes. 12 (1619). Thet är Menniskian anfödt, at hon blifwer högmodigh och stålt. Schroderus Uss. L 3 a (1626). Stiernhielm Herc. 441 (1668). Styra sina .. anfödda lustar. Swedberg Ödn. 269 (1713).
2) (†) = ANBOREN 1 b. (Göternas krigiska kvinnor) bortglömde sitt anfödde wilkor och lägenheet. Schroderus J. M. kr. 30 (1620).
Spalt A 1395 band 1, 1898