Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BADSTUGUGÅNG l. BASTUGÅNG, m.; best. -en; pl. -er. (Stadga ang. excess. afskaff. vid trolofn. 1664, mom. 2).
1) (†) (besökande l. begagnande af) bad i badstuga. B. Olavi 7 a (1578). Han haffuer reest en wägh så långh, / Ty behöffuer han bastugångh. Messenius Blanck. 53 (1614). Badstugegång, som så mycket brukas här i Landet. Haartman Sjukd. 116 (1765). — särsk. om (gästabud med anledning af) brudens högtidliga bad dagen före bröllopet; jfr BADSTUGU-AFTON. RARP 3: 282 (1642). Alle Gästebudh, eller solenne Badstufwugånger för Bröllopzdagen .. (skola) wara ophäfne. Stadga ang. excess. afskaff. vid trolofn. 5 Okt. 1664, mom. 2.
2) (†) bildl.; jfr BADSTUGA 1 b. Hwilken blodigh bastugugång Adelen, och them förnämste j Swerige war tilpyntat. Phrygius Föret. 17 (1620).
Spalt B 61 band 2, 1898