| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUBBLA bub3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; BUBBEL (mindre br., Frey 1847, s. 383, Hallström LevDikt 128 (1914)).
1) motsv. BUBBLA, sbst. 1, om vätska som forsar fram i vattendrag l. dyl. l. som befinner sig i kokning l. genomströmmas af luft l. gas: (i rask följd) afgifva l. bilda bubblor; stundom särskildt med tanke på det därvid alstrade ljudet (jfr b); ofta opers. l. med subj. betecknande vätskan l. det kärl l. dyl. i hvilket denna befinner sig, l. den luft l. gas som vid sitt uppstigande till vätskans yta bildar bubblor. TBergman (1776) hos Troil Isl. 337. Heta kittel, sjud och bubbla! Hagberg Shaksp. 9: 274 (1850). (Gasen) får .. först bubbla genom vattenlåset. TT 1898, K. s. 29. (I svafvelsjön) bubblar och sjuder det som i en kokande gryta. PT 1899, nr 237, s. 3. Vattnet bubblar i vaken. Heidenstam Birg. 36 (1901). — särsk.
a) (†) om mineral: fräsa vid inverkan af syra l. dyl. När man slår skievatn på .. (kalksten) bublar han liksom det skulle koka. Linné Stenr. 24 (c. 1747).
b) i fråga om ljud som uppstår, då vattenbubblor i snabb följd bildas o. brista; jfr PUTTRA. Lind (1749; under bobbeln). Snön smälter och man hör ett oafbrutet sipprande och bubblande ljud. Hedin Transhim. 1: 116 (1909). — särsk. bildl. (jfr c) om ljud som erinrar om vattens bubblande. Hirn Hearn Exot. 2: 103 (1903). Den bubblande kuttring, som flödar ur .. (orrtuppens) strupe. Knöppel SvRidd. 20 (1912).
c) mer l. mindre bildl. (jfr b slutet); särsk. i fråga om känslor: koka, sjuda, brusa. Blodet i ådrorna bubblade och sjöng. Levertin Magistr. 121 (1900). Vreden .. bubblade inom honom. Janson Ön 165 (1908).
2) i fråga om annat än vätska: bilda bubblor. — särsk.
a) (mindre br.) om målarfärg l. dyl., refl.: delvis skilja sig från underlaget o. därvid bilda blåsor; jfr BUBBLA, sbst. 1 a. Färgen har bubblat sig.
b) (numera knappast br.) motsv. BUBBLA, sbst. 2: pösa. Mössa, bubblande af flor. JGOxenstierna 2: 303 (1795, 1806).
c) (†) motsv. BUBBLA, sbst. 4, om hår: buckla sig. Det sköna hår, som förr, i stålta låckar bubblat. Kolmodin QvSp. 2: 144 (1750).
3) (†) sluddra, ”babbla”. (Dryckenskap vållar att) Tungan stammar och bubblar. Fernander Theatr. 363 (1695).
BUBBLA UPP l. OPP10 4. jfr UPPBUBBLA. till 1. (Han) sprang i vattnet, som .. / .. bubblade opp. Östergren Dikt. 166 (1871). särsk.
a) till 1 c. Bitterheten bubblade upp inom honom på nytt vid tanken på hvad denna jul kunde ha varit! Lundegård Tannh. 1: 151 (1895).
b) sippra fram? Bloden, som tillförena widh golfuet torkat war, hafuer bublat vpp af telian (dvs. tiljan). VDP 1651, s. 17 (i fråga om ”bårprof”).
Spalt B 4534 band 5, 1924