| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRVID4~1 l. 04, hvard. ~ve1 resp. ~ve4, adv.
I. demonstr.
1) (i skriftspr., mindre br.) i lokal bem.: vid den l. det l. denna l. detta osv.; äfv. mer l. mindre bildl. Rör icke därvid! VarR 54 (1538). Hvarje oren fläck som dervid låder. Hagberg Shaksp. 5: 236 (1848).
2) för att beteckna att ngn fasthåller vid l. att ngt kvarblifver vid en viss ståndpunkt l. ett visst förh. o. d., att ngt icke öfverskrider en viss gräns l. att ngt icke kan l. kommer att ändras o. d.: vid detta, vid det nu sagda; i sht i uttr. blifva därvid, stanna därvid. Detta har jag sagt, och därvid blifver jag. Därvid blef det. Det får bli därvid (dvs. kan inte hjälpas, får vara). Man får vara glad om det (förlusten, kostnaden osv.) stannar därvid. OPetri Clost. C 3 a (1528). At thet måtte blifve dervedh, som tilförende låfvet var. HT 1910, s. 284 (i handl. fr. 1592). Hålla sig .. dervid, förblifva vid det beslutet, den föresatsen, det vilkoret o. s. v. Dalin (1850).
3) i fråga om handling l. verksamhet l. tillstånd l. omständigheter l. förhållanden o. d.: vid detta l. den saken l. det förhållandet, då l. i det att l. under det att så göres (gjordes) l. sker (skedde) osv.; därunder. H. uppläste en lång förklaring; därvid yttrade han bl. a. (osv.). Hvad jag kände därvid, kan ej beskrifvas. Prästen (begjuter) .. Barnetz Hufwud .. med Watn .., brukandes ther wid the Ceremonier och Böner .., som (osv.). Kyrkol. 3: 4 (1686). De Geer Minn. 2: 131 (1892). särsk.
a) öfvergående i bet.: med afs. därpå, i fråga därom, i den saken, däri. Därvid är (l. finner jag) intet att anmärka (l. erinra). Reenhielm OTryggv. 29 (1691). Beskow var mecenat i stor skala. Han följde därvid sitt goda hjärtas .. bud. Wirsén i 3SAH 12: 423 (1898).
b) närmande sig bet.: därigenom, på grund däraf; därmed. Därvid är ingenting att vinna. Reenhielm OTryggv. 253 (1691). Det man efter öfvertygelse erkänner för sin pligt, måste verkställas, om också lifvet dervid skulle förloras. Boëthius Sedel. 166 (1807).
4) i förb. med adj. l. verb osv. som konstrueras (l. förr konstruerats) med prep. vid: vid detta l. den saken osv. Det är ingenting att göra därvid. Han sade sig icke fästa någon vikt därvid. (Vi) gläddes .. ther wid. Stiernhielm Parn. 1: 6 (1651, 1668). Man tröttnar att lyssna på sådant! / — och dock har jag vant mig därvid. Fröding Guit. 6 (1891).
II. rel.
2) (i skriftspr.) motsv. I 3: hvarvid. Svedelius StatsrAnsv. 329 (1856). Bäst och helst tecknar han de av livet illa medfarna existenserna, därvid hans rika medlidande hjälper honom att förstå. Mjöberg Lsb. 480 (1910). —
Spalt D 2543 band 7, 1923