Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FICKFACK l. FICK FACK, n.
(†)
1) dåraktigt l. onyttigt förehavande, ”konster”, nonsens. De (kunna) giöre Trulkonster af smör .. mull aska som är brendt af spåner .. och mykitt annatt fick fack. Gadelius Tro 2: 312 (i handl. fr. 1597). The ord, werck, åthäfwor, och annat fickfack, som vthi allehanda widskepelse förehaffwas. L. Paulinus Gothus Ratio 192 (1633). CupVen. C 4 a (1669).
3) bedrägligt påhitt, bedrägeri, knep, bakslugt beteende. Bureus Suml. 78 (c. 1600). Göra fickfack. Nordforss (1805). Dalin (1851; anfört ss. sällan förek. o. endast brukat i det förtroliga vardagsspråket). Hahnsson (1888; anfört ss. fam.).
FICKFACKANTERI, n. [efter FIKANTERI bildat av FICKFACKERI] (†) till 3: knep, bedrägeri. Carl XII (1697) i HSH 17: 285. —
FICKFACKERI, n. [jfr nt. fikfakerei, t. fickfackerei] (†)
1) = FICKFACK 1. (Konung Gustav) Sporde .. om wor Herre Christus hade befalt sina Apostlar .. vmgå medh slijckt fickfackery, smöria clockor, stockar och stenar &c. Svart G1 101 (1561). Castrén StormaktstDiktn. 100 (efter handl. fr. 1680).
Spalt F 496 band 8, 1924