| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
1) till FLYTA, v.1 I 1; särsk. idrott. till FLYTA, v.1 I 1 a. Flytning på rygg. HforsD 1875, nr 133, s. 1. Nyblom Minn. 1: 100 (1904).
2) (numera föga br.; jfr dock slutet) rinnande, flytande; jfr FLYTA, v.1 II 1. Med tyst och långsam flytning / Går Lethe, glömskans elf. JGOxenstierna 4: 61 (1815). Det hindrade bläckets flytning. Hahnsson (1888). — särsk. (fullt br.) geol. långsam nedåtgående rörelse (av en jordmassa). Genom skred och flytning föres (det av frosten lösgjorda materialet) ned mot dalbottnarna. Sjögren Tornetr. 23 (1909). — jfr JORD-FLYTNING.
3) om avsöndring l. bortgående av vätska från ett kroppsligt organ; äv. konkret; jfr FLYTA, v.1 II 1 c, 3 a δ, ävensom FLOTT, sbst.1 5, FLUSS, sbst.1 1. Linc. (1640). The Hästar, som redan hafva någon flytning ur nosen, handteras på följande sätt. SP 1780, s. 810. Den icke smittsamma enkla katarren (i slidan) (vanligen kallad ”flytning”). Wretlind Läk. 8: 144 (1900). — jfr BLOD-, DRÖPPEL-, SNOR-, ÖRON-FLYTNING m. fl.
4) (i fackspr.) till FLYTA, v.1 II 7: flytande tillstånd, vätskeform; jfr FLUSS, sbst.2 1. Dessa försök voro ämnade att utröna om ett lättsmält silikat, blandadt med ett osmältligt, skulle kunna komma i flytning. JernkA 1825, 1: 81.
(2) -RÖRELSE. (i fackspr.) I Vesuvius’ lava av år 1895 kunde man ännu fyra år senare påvisa flytningsrörelser. Ramsay GeolGr. 89 (1909). —
Spalt F 940 band 8, 1925