Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRMÅG, n.
Ordformer
(förmågh)
Etymologi
[y. fsv. formagher(?), n.; vbalsbst. till förmåga, ä. sidoform till FÖRMÅ]
(†) förmåga. (Till Sverges svåra läge) Konung Johan sågh; / Och Swerige effter sitt förmågh, / Från Danske och Ryssar stilte (dvs. skaffade fred). PolitVis. 338 (1649).

 

Spalt F 2964 band 9, 1927

Webbansvarig