Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄNKEL häŋ4kel, r. l. m.; best. hänkeln; pl. hänklar.
2) tekn. handtag l. öra (på drickskärl, karott o. d.). 2 st. Ölmuggar med henkel. BoupptVäxjö 1843. TT 1871, s. 185. Ekhoff StCIem. 192 (1912).
Spalt H 2041 band 12, 1932